Vilken är då min väg?
För att börja någonstans, så tror jag att vi alla föds och dör gång på
gång till dess att vi slutligen blir så "upplysta" att vi inte längre
behöver reinkarneras. Att uppnå detta sista stadium jämför jag, lite förenklat, med
att gå ut skolan och istället inträda i yrkeslivet. Det skulle i detta fall innebära
att man som varelse istället hjälper andra i sitt sökande efter sin livsstig och
upplysning. Jag tror nu inte att det är så att man inte får hjälpa andra innan dess.
Naedå, under sitt eget sökande här på jorden ingår det i varje varelses läxa att
praktisera det man lärt och lär efter bästa förmåga, ungefär som prao under
skolgången. Men liksom i allt annat måste man träna för att uppnå skicklighet och
insikt, alltså har man inför varje "återfödelse" redan bestämt vad det är
man ska uppnå och vad det är man ska lämna efter sig av sin kunskap.
De "verktyg" man har till sitt förfogande är sina tidigare
förvärvade kunskaper under tidigare liv. Dessa finns inte i vårt medvetande när vi
föds tillbaka till jorden, utan de får vi tillgång till utifrån våra föräldrars
gemensamma egenskaper och vilka de är kan man få reda på genom t.ex. numerologin eller
tarotkorten. Dessutom kan man också få en uppfattning om vad det är man ska åstadkomma
i detta liv. Vidare tror jag att det endast finns en kraft eller energi som vi alla delar,
den är i sig varken ond eller god utan just bara energi. Det är denna energi som fått
olika namn beroende på kultur, religion eller livsåskådning. Namnet är oväsentligt i
sammanhanget, det viktiga är hur vi använder oss av denna energi. Om man kallar det
positivt/negativt eller starkt/svagt istället för gott och ont, blir det en något
annorlunda bild som visas.
För mig är det positiva starka inom en det faktum att jag som medmänniska kan
och vill dela med mig av mina erfarenheter om de efterfrågas och om jag saknar
erfarenheten också talar om detta istället för att låtsas veta av rädsla för att
tappa anseende eller bli skrattad åt. Negativa eller svaga sidor är om man t.ex. inte
kan tänka sig att hjälpa någon annan om man inte får ersättning i någon form först
eller att man kallt räknar med att skaffa sig personliga fördelar genom att hjälpa.
Jag ser healing, utifrån min kunskap, inte i första hand som något för
kroppen, utan som ett medel att röra vid själen, väsendet i människan. Då menar jag
inte det helande vi åstadkommer själva med medkänsla eller eletromagnetiska
energitillskott, utan healing som sker från högre plan i uppenbart ingripande former.
Ibland sker sådana ingripanden via människor, ibland på andra sätt. Jag ser det som
att den heliga källans kraft, den högre energin som rör vid det gudomliga i människan,
når hennes högsta plan, och låter henne hela sig, läka sig , så att sinnet kan vakna
upp och hennes andliga väsen utvecklas vidare. Resultatet av helandet ska ge medvetenhet
och förståelse för den andliga eviga realiteten. Det finns ingen slump, allt utvecklas
på det sätt som är lämpligt.
Det har hänt att människor frågat mig: "jag tror jag kan hela, hur ska
folk få veta vad jag kan, vem jag är?" Var inte otålig. Om du verkligen har en
förmåga som ska användas kommer du att hitta vägarna dit. Dörrarna kommer att öppnas
och människor föras till dig. Det som krävs av dig är kärlek och medkänsla och den
bör du sprida till din omgivning alltid.
Nu börjar vi sakta men säkert närma oss de två "motpolerna"
spiritismen och satanismen. Men i mina ögon är det ingen större skillnad eftersom man
åkallar samma energi, bara med olika namn. Det som kanske vid första anblicken skiljer
dessa är främst hur man ser på sig själv visavi sina medmänniskor. Spiritismen,
tillsammans med kristendomen, hävdar att det rätta är att se sig själv som en del av
allting och genom att osjälviskt hjälpa och stötta den som har det svårt också kunna
få större insikt om sig själv som människa och varelse. Enligt spiritismen har man
till sin hjälp, om man vill, sina ledare som alltid finns där för vår vägledning.
Kontakt med sina ledare kan man få med hjälp av medier eller genom meditation.
Satanismen å andra sidan bejakar mer det jordiska, yttre livet, alltså här och nu. De
menar också att man ska hjälpa sin medmänniskor, men endast de man anser vara
förtjänta av det. Även här finns det hjälp att få via meditation och olika riter.
Det som förenar dessa två är dels att man aldrig själv ska söka upp någon
utan vänta till dess att man blir tillfrågad, man ska heller aldrig begära eller ta
emot någon ersättning, annat än för rena utlägg, för sin hjälp. Men om någon
frivilligt erbjuder ersättning ska man inte neka att ta emot denna. Ytterligare
beröringspunkter är åkallandet av högre makter. Bland spiritister och kristna är Gud.
den allena rådande och spiritister menar att i hans namn verkar våra ledare, som
vanligen är sju till antalet och motsvarar våra olika chakran, utöver dessa finns
också någon eller några av våra avlidna släktingar eller vänner runt omkring oss.
Det är också de som medierna vanligen får kontakt med under seanser. Hos satanismen
åkallar man oftast en av flera namngivna demoner eller djävlar beroende på vilket
resultat man önskar. Men det är inte inte råd och dåd man är ute efter utan dennes
specifika krafter som kan erhållas genom att blidka densamme på något vis.
Både spiritismen, kristendomen och satanismen uppmanar oss att finna vår egen
väg och gå den med förtröstan utan att bry sig om pekpinnar och moralkakor, att vara
vaksamma på oetiska figurer med oärliga motiv och sådana som använder sig av ockulta
medel som spåkort, magi eller liknande. Kristendomen har också på senare år lagt till
att de som vigt sitt liv åt att hela andra inte heller är att lita på då detta endast
kunde utföras av Jesus och hans lärjungar. Likväl så uppmanas man följa de doktriner
som finns nedtecknade av falangernas överstepräster, t.ex. Church of Satan's grundare
Anton LaVey, Christian Spiritism' Allan Kadec eller Bibelns "tio budord", för
att kunna ha en chans att "lyckas". Skillnaden här är att LaVey i alla fall
inte direkt påstår att han mottagit dessa budskap av någon högre makt till skillnad
från övriga. Spiritismen hävdar bestämt att healing är fullt möjlig även i våra
dagar, men endast av de som står i direkt kontakt med sina ledare eller fått
undervisning av någon sådan person.
Så äntligen tillbaka till mig och "min väg". Då jag valt att
använda mig av tarotkorten, numerologin och också healing som mina verktyg att försöka
hjälpa de som vill och behöver, står jag plötsligt någonstans mitttemellan. I ovan
uppräknades ögon är jag att betrakta som en charlatan och i bästa fall väldigt
enfaldig. Likväl så har jag under en stor del av mitt medvetna liv ägnat mig åt just
ovanstående och med gott resultat. Jag är i alla fall inte så enfaldig att jag inbillar
mig att jag kan lösa någons problem helt och fullt, men jag kan ofta få någon att se
saker och ting ur en annan synvinkel och på det viset hjälpa till att skapa en ny väg
genom snårskogen. Oftast hjälper det att bara lyssna, men inte passivt utan många
gånger får jag inta "den andres" plats och på det viset aktivt bidra till att
"hålla upp spegeln".
Då just beröring är ett av de bästa sätten att få en person att slappna av
och på så vis "öppna" sig för intryck inåt har jag också uppnått bra
resultat med hjälp av lättare massage på de delar av kroppen som värker. Det är
också då som jag haft möjlighet att använda mig av just healing som ett sätt att
upptäcka var källan till det onda suttit och med hjälp av detta kunnat erbjuda
lindring. I de fall jag känt att min kunskap inte räckt till har jag bett personen ta
kontakt med sin läkare eller en annan läkekunnig person. Samtidigt har jag också många
gånger fått det bekräftat att framförallt värk i kroppen många gånger beror på att
man är i obalans med sig själv och kanske fastnat i funderingar som bara snurrar runt i
huvudet utan möjlighet att få komma till uttryck på grund av ensamhet med mera.
Till sist. De gånger jag kunnat erbjuda lindring eller öppningar i livet har
alltid inneburit en känsla av att ha uträttat någonting och jag har aldrig ångrat att
jag lagt ner tid och energi på de som sökt min hjälp. De som fått betala ett högre
pris är min familj som trots detta alltid ställt upp på mig och mina infall som ibland
inneburit flera timmars frånvaro från hemmet och de ibland inte ens vetat vart jag varit
eller gjort förrän jag kommit hemsmygande mitt i natten. Visst har jag fått höra
mycket och ofta har ju den som sökt min hjälp varit i en utsatt situation, men jag
hoppas och tror att jag ändå inte missbrukat någons förtroende. Jag har också för
länge sedan lovat mig själv att låta de hemligheter jag hört följa mig i graven,
vilket också mycket bidragit till att jag inte förrän nu kunnat skriva ner dessa rader.
Min utbildning är i det närmaste obefintlig, rent teoretiskt. Det är först
på senare tid som ett passande uttryck, "intuitiv massage", dykt upp i media.
Jag vet inte var min kunskap kommer ifrån eller varför just jag har fått den, det har
bara fallit sig naturligt att ställa upp på den som behövt och på det sätt som verkat
mest naturligt. Jag vet bara att då jag "håller på" så känner jag mig helt
utanför mig själv, ungefär som om jag skulle ha lämnat över min kropp till någon
annan som vet vad som ska göras och jag själv bara utför de fysiska handlingarna. Jag
förbereder mig alltid genom att sitta en stund och koncentrera mig på det jag skall
göra samt slappna av. Jag tänker mig själv som ett pussel som jag bit för bit stoppar
ner i en liten påse som jag sedan stoppar ner i min ficka. På det viset blir jag också
öppen för de intryck som jag kan få från en andre och jag behöver inte oroa mig för
att jag ska överföra någon av mina känslor på den andre eller att denne ska kunna
överföra något bestående intryck på mig. Här och nu är ett honnörsord. Många
gånger har jag svårt att komma ihåg vag jag sagt eller gjort, trots att jag vet att jag
varit vid medvetande hela tiden. Det enda som brukar dröja sig kvar är en stark känsla
av trötthet och ibland sorgsenhet.
Vad gäller tarotreading och numerologi så har jag på senare tid föredragit
att göra detta utan att frågepersonen varit närvarande och jag spår inte någons
framtid vad gäller resor, kärlek eller pengar utan mer på vad korten och siffrorna kan
säga om personens egna kvalitéer och möjliga vägar i livet.
Till min hjälp har jag ju också haft min ganska breda livserfarenhet som gjort
att jag ganska fort kunnat sätta mig in i den andres situation och inte behövt öda så
mycket tid på att ta reda på vad som hänt och hur det känns. Jag har också sökt svar
i såväl spiritism som andra livsåskådningar, men det är i den ockulta världen jag
alltid känt mig mest hemma och jag hittat de flesta svaren, både för min del och för
andra.
Denna skrift är den första riktigt långa berättelsen om mina erfarenheter
och den kommer helt säkert att revideras allteftersom. Så jag ber att få tacka de som
orkat läsa så här långt för visat intresse och ni är alla hjärtligt välkomna med
synpunkter eller egna berättelser via e-mail
eller i min gästbok.
Väl mött i framtiden...
Kent-Erik Tomperi
