Oavsett om människor är skeptiska eller ej har de alltid varit fascinerade av magi. Magin har ett fast grepp om oss, och vare sig vi vet om det eller ej så är den en del av oss.
Urmänniskan hade inte svårt att förnimma magin i tillvaron, för hon kunde inte nyttja en utvecklad intelligens för att avslöja och förklara naturens lagar. Människan erkände denna magi och lärde sig utnyttja den. Schamaner och häxdoktorer var högt respekteradee och betraktades som auktoriteter. Det var förmodligen en tidsålder, då männen var jägare och kvinnorna stannade hemma och ägnade sig åt örtmedicin och Magi.

Efterhand som människans intellekt och förmåga att resonera utvecklades och hon började ifrågasätta saker och ting i omgivningrn, avtog urbefolkningens tilltro till de magiska ritualerna, och där med minskade också ritualernas effektivitet. Magin förvisades till små grupper, där den fortsatte att verka i öppen strid med det etablerade samhället och sällan tolererades. Det var då som magin började finna sin form i Wiccakulten, varifrån det engelska ordet witchkraft(häxkonst) kommer.Och så småningom blev häxkonst, eller trolldom, en religion.

Trolldomskonsten har många fiender, och den argaste av dem alla har alltid varit kyrkan. Det fanns tider då kyrkan lät trolldomen vara ifred, men när påvemakten etablerade sig och blev stark såg prästerna trolldomen som en förhatlig rival och försökte utplåna den genom förföljelser och tortyr. även puritanerna (kristna engelska protestanter) kastade sig engagerat in i kampen, och tillsasmmans lyckades de nästan utplåna trolldomskonsten. Detta skedde under den Heliga Inkvisitionen, som instiftades i Spanien genom ett påvligt påbud år 1478 och upphävdes inte förrän 1834. Nästan alla häxor tvingades gå under jorden, och man räknade med att mellan 100.000 och 9 miljoner människor avrättades under häxjakten i Europa. De första häxprocesserna ägde rum långt före 1400-talet och glöden efter häxbålen fortsätter att pyra långt in på 1700-talet.

En gammal kvinna som bodde ensam och var impopulär eller ansågs skamlig, riskerade lätt att bli anklagad för häxeri, särskilt om hon hade husdjur som hon pratade med eller om hon pratade med sig själv, så som många ensamma gamla människor har för vana att göra.