Några dikter om saknad.
Var är du nu? (Tillägnad min pappa som dog i cancer den 1/2-97 53
år gammal(ung)! av Nikita
Jag undrar om du ser oss,
Jag undrar om du vet.
Jag undrar vad du gör nu,
om du vet det.
Du lämnade oss för fort,
det är inte rätt.
Vi saknar dig så mycket,
å det är inte lätt.
Din charm å ditt glada
skratt,
finns ej längre kvar.
Vi behöver dig.....
alla da´r!
Vi har många minnen att leva
på,
dina kloka ord på vägen.
Vi lyssnade alltid,
fast du var enträgen.
Du var envis som synden,
fast du hade fel.
Idag ler vi åt det...
det var en del.
Du lämnade ingen oberörd,
du satte dina spår.
Vi tänker på dig ofta,
det rinner en tår.
Vad gör du nu?
vad tänker du på?
Det är för oss,
så svårt att förstå.
Vi saknar dig så mycket,
varför skulle det bli så här?
Kommer vi att träffas igen,
hur, var, när?
Du var så omtänksam å snäll
du ville alla väl.
Var är du nu?
var är din själ?
I våra hjärtan finns du
alltid,
du kommer alltid finnas kvar.
Å vi kommer alltid minnas
dig,
precis som du var.
Ditt ansikte förföljer mig
vart jag än går
Din blick genomborrar mig
och lämnar djupa sår
Jag kan inte glömma din blick
innan du fortsatte le och skratta
Mig gav du en nick
Varför förstår du inte hur mycket
jag saknar dig?
Förstår du inte hur mycket
jag älskar dig?
okänd
Korpen
I ett paradis flyger en ensam korp över himlen
hans förtvivlade rop ekar ödsligt
Ingen hör
Han är alldeles ensam
Hans vingar upphör aldrig att bära honom över skyn
Hans strupe upphör aldrig att ge luft åt hans längtan
Sin längtan efter en annan röst
I ensamt majestät svävar han över havet
Hans sorgsna sång ekar över vågorna
Han är olycklig
Ensam
Uppgivet ropar han efter sin andra hälft
Om och om igen
Förgäves
I hans själ ekar tomheten
Hans hjärta gråter efter kärlek
Men han vet,
ur djupet av sitt hjärta
Att han för evigt är dömd till ensamheten
Dömd till att för evigt flyga genom sitt paradis
Ensam och förtvivlad
Med en kärlek, som aldrig kommer att besvaras
av någon...
Johanna