Brandskattningen av Wisby.

Enligt uppgifter ska Valdemar och hans här ha landstigit vid Kronvalls fiskeläge den 22 juli och därifrån marscherat mot staden.

På sin väg mot Wisby mötte han motstånd från de gotländska bönderna, som var dåligt rustade att möta en väl rustad arme. Gotland hade ju inte varit indraget i någon krigssituation sedan inbördeskriget 1288.

Den gotländska bondehären bestod av allt från ungdomar till  äldre och invalider enligt fynden i gravarna vid Korsbetningen.

Valdemars här möttes genast av en gotlänsk här vid Kronvalls, som dock blev slagen. Gutarna samlade dock ihop en ny styrka som mötte danskarna vid Ejmunds bro i Mästerby.  Detta slag slöt oavgjort. Men sedan lyckades danskarna driva gutarna bakåt mot staden.

Gutarna retirerade till staden och byggde där upp ett försvar som först såg ut att kunna hålla. Men när danskarna gick in i Solberga kloster och kunde beskjuta gutarna uppifrån med armborstar kunde inte gutarna stå emot den danska hären utan förlorade slaget.

Totalt stupade drygt 1800 personer vid slaget utanför muren den 27 juli.

Efter striden lät danskarna de stupade ligga på slagfältet för att skrämma gutarna till vidare motstånd. Därefter begravdes de fallna på platsen. Några finns begravda i sina respektive hemsocknar, då de anhöriga fick hämta hem dem. Dock hade många familjer utplånats helt då männen i familjen fallit på slagfälten och kvinnorna i hemmen då de vägrat tala om var guld och silver varit gömt.

Många var även så sargade av striden att de inte gick att identifiera.

Till minne av striden lät Valdemar resa ett kors på platsen för slaget, där han lät rista in följande ord: Anno domini M CCC LXI feria IIIA post iacobi ante portas Wisby in manibus danorum ceciderunt gutenses hic sepulti orate pro eis.

På svenska: I herrens år 1361 den 27 juli föllo framför Wisby portar i danskarnas händer de här begravda gutarne; bed för dem.

När man sedan begravde de fallna, så tog man av dem kläder och rustningar i början. Men eftersom det tar tid att begrava så många, så fick man till slut begrava dem med kläder och rustningar på. Därav har man vid senare utgrävningar hittat dessa 25 rustningar som finns bevarade.

Man har gjort utgrävningar av tre gravar. En ska fortfarande vara orörd och en grav är förstörd genom ett husbygge bredvid gravfältet.

Man har vid utgrävningarna dokumenterat alla fynd och vilken typ av skador som de fallna har haft. Man har även genom fynd lyckats identifiera två personer i gravarna. Den ena på initialerna i en ring som satt kvar på fingret och den andre genom en liten vapensköld som fanns på hans rustning.

Rustningarna som man fann var av lite olika utförande. Några hade enbart liggande plåtar och några hade  enbart stående plåtar. Några av dem hade stående plåtar på bröstet och ryggen, medan de låg över buken. Antalet plåtar i rustningarna varierar från 9 plåtar till 625 plåtar. Den rustning som har 625 plåtar är till skillnad från de andra inte nitad utan "sydd" med läderremmar mellan plåtarna till ett fjällpansar. Den rustning med flest plåtar som är nitade är en med 576 plåtar.

Man nitade fast plåtarna på ett skinn, så att man bara såg skinnet och nitskallarna. Plåtarna låg på insidan för att ge skydd och för att inte ge någon chans för motståndaren att få sitt vapen att kunna fastna mellan plåtarna.

Alla dessa rustningar finns beskrivna och avbildade med teckningar och foton i en bok som heter:

Armours from the battle of Wisby 1361. Skriven av Bengt Thordeman.

Boken är väldigt svår att få tag på, men vill du ha kopior på någon rustning, så skriv till mig, så ska jag fixa det.

Vill du läsa mer om invasionen och striden så kan du läsa om det i:

Bengt Thordemans bok Invasion på Gotland 1361.

Efter att Valdemar och hans soldater hade vunnit slaget, så intog de staden och krävde lösen av borgarna för att inte bränna ner staden. När de gick in i staden blev borgarna tvungna att riva en del av muren, som senare återuppbyggdes. När man byggde upp den igen, så la man till tretton tinnar på krönet som minne av att Valdemar marscherade in  i staden med tretton man i bredd.

Enligt sägen skulle han ha ställt fram tre stora öltunnor på torget och krävt att de skulle fyllas innan kvällen. Eftersom nu borgarna var så rika så var det inte några problem att få tunnorna fyllda. Därefter lastades de på ett av fartygen för transport hem till Danmark dit de aldrig kom. Man vet inte var fartyget förliste, men det sägs att det var mellan Karlsöarna och man kan än idag se hur det glimmar av skatten på havets botten.