Gottröra kyrka

Jaha ja.. Nu har årets Alla mot Alla avgjorts. Vid årets tävling så höll vi till nere vid Gottröra kyrka och som vanligt så var banläggaren Boris Andersson ( med hjälp av Roger A ). Tyvärr så höll inte vädret samma standard som förra året. I år var det grått, dimmigt och små regn. Under dagen hade det regnat en hel del. En timme innan tävlingen skulle gå av stapeln så avtog regnet och solen tittade nästen igenom.

I alla fall...

Runt halv sju så började de tävlande att ankomma till TC. Omklädningsrum hade de uppe på magasinet. Sedan började alla ( nja inte alla, men några ) att värma upp. Runt tio i sju så började de tävlande med banläggarna att bege sig till startområdet. Snacket innan och till starten var om vem som skulle komma in först. Förslagen var många och olika.

Innan start så höll Boris ett lite tal angående björnar, bantyper ( snitslat fram och tillbaka längs med vägen, var någons önskemål ), turodning vid kontrollen ( barn/ ungdomar - tjejer/ damer - killar/ karlar ), nedbrunna hus och om att dem äldre ska hjälpa och visa de yngre rätt ute i skogen. Thord!!!! Hur ser ett hygge ut och hur ser en igenväxt åker ut på en karta? När Thord skulle hjälpa Camilla så blev det nog lite konstigt. Eller hur Thord!? Ja efter mycket om och men så började Boris och Roger med starten. Som vanligt ( nästan i alla fall ) så blev det en ring. Ryggarna mot varandra. Efter 1 minuts prat av Boris, igen, så gick starten. Och vilken start!! Alla springer att alla håll. Vissa behöver bara någon sekund för att springa iväg, åt rätt håll. Några springer åt fel håll, vilket de upptäcker efter ett par meter, andra är duktiga och tar ett par extra sekunder för att kolla in vart de ska och sedan springer iväg. De sistnämnda var dock få. Jag tycker att de yngre tävlande var duktiga i starten. Istället för att bara hänga på någon, så stannade de upp och kollade en extra gång åt vilket håll de skulle. Bra gjort!!

Som sagt. Mycket springandes kors och tvärs. Över åkrarna, över vägen och in i skogen. Nu var det bara för oss andra att vänta in de första till målet. Och klockan tickade på. 15 minuter, 18 minuter, 20 minuter... Ingen vid sista kontrollen. Det pratades lite om vem man trodde skulle komma tillbaka först. När klockan började närma sig 23 minuter så frågade jag banläggaren om det var svårare baner i år. Med tanken på att vid denna tid förra året så hade första kvinna kommit i mål. Till svar fick jag; - Det är kanske lite svårare i år. Men inte så mycket. Det har ju regnat hela dagen och det höga gräset på åkrarna och i skogen gör att det blir mycket tung sprunget. Vid denna tidpunkt så insåg vi också att en av de "gamla" mästarna kunde komma in först. Minuten efter detta samtal så hör jag hur någon skriker och hejar på någon borta vid sista kontrollen. När löpare kommer fram bakom nyponbusken ( den skymde faktiskt min sikt )så ser jag att vinnaren i årets Alla mot Alla är MONICA OHLIN. Förra året så räckte det inte enda fram och hon kom då tvåa. Men i år så räckte det enda in i mål. GRATTIS MONICA TILL SEGERN!!! Bra jobbat. Två minuter efter segaren så kommer tvåan in , som blev Andreas Pousette. Grattis till andra platsen. Tredje platsen tog Eddie B precis före Jörgen Å. När man frågade lite försiktigt hur det hade gått så fick man till svars att det hade gått sådär, ganska bra, missade lite i början. Lite trötta såg de ut. Även i år så fanns det en lite publik som stod och hejade på vid sista kontrollen och inne vid målet när dem tävlande kom in mot.

I år var det betydligt mycket mer utdraget när man tittade på resultat listan. Kan det ha varit baner som uppfattades som mycket svårare och längre? Eller var det terrängen som gjorde det? När man lyssnade så var det blandat. Blandade känslor. För vissa hade det gått bra. För vissa hade det inte gått bra alls. Man hörde svordomar över missar de tävlande hade gjort i skogen, eller att det hade gått för sakta. Att bana var för svår eller för lång... Listan kan bli lång och känslorna var många. Allt detta är bra på ett sätt. Alla är taggade och alla vill vinna. Kom ihåg också att detta är en kul sak att göra.

Pö om pö så höll alla tävlande på att komma tillbaka från skogen. Jag tycker att alla kämpade på bra där ute i skogen. Speciellt de yngre som var ute lite längre än tänkt. Ni var jätte duktiga!!

När alla hade kommit i mål och fått på sig mer kläder så var det dags för prisutdelning. Vilken hölls av banläggaren själv, Boris Andersson.
Monica Ohlin som vann fick ta emot första priset som är en glasvas med "Etta i Mästarmöte 2003" ingraverat. Plus att hon fick ta hem vandringspriset för ett år. Därefter så blev det uppläsning av resterande pristagarna. Namn och tid. Och självklart så fick pristagarna applåder när de gick fram för att ta emot och tacka för priset.

När prisutdelningen var slut så tackade Boris alla som var med och sprang detta år och talade om att nästa år så KANSKE det blir uppe vid Lindbacken och kanske innan midsommar. Men det var bara kanske. Det kan ju bli något helt annat hälsar banläggaren. Efter att Boris tackat för sig så stiger Lars O fram och tackar Boris ( och medhjälpare ) för en bra genomförd tävling. Vilket följdes av applåder.
Vi tackar så mycket för detta.

Ja och inför nästa år så är det bara att ligga i hårdträning. Till er som inte lyckades denna gång. Ge inte upp! Nästa gång kan det vara DU som kommer in först.

Välkomna till nästa års Alla Mot Alla.