Jaha ja…. Då har ännu en stor tävling varit. 25-manna.
I årets tävling så hade vi som vanligt två anmälda lag.
Kvällen innan tävlingen så satt UK och gjorde dem sista ändringarna i lagen.
Vaknade upp på lördag morgon och förväntningarna vaknade till liv.
"- Hur kommer det att gå idag? Blir det bättre placeringar i år än förra året?
Hur kommer terrängen att vara?
Kommer det att bli som vi är vana eller? Hur är vädret?"
Dessa frågor snurrade runt i huvudet.
Väder frågan fick jag svar på så fort jag tittade ut.
Det regnade inte! Det blåste och såg grått ut ,men det regnade inte. So far so good.
I med lite frukost och sen bar det iväg till tävlingen.
Väl framme vid TC så ser vi att våra tält är redan på plats och uppsatta.
Därför vill jag passa på att tacka Leffe Karlsson, våran kära ordförande, och Eddie Bjärrenholt.
Som åkte och satte upp våra tält under fredagen. Tack så jätte mycket. Det var guldvärt.
Nu slapp vi slåss mot vindens krafter och vi slapp slåss om dem bästa platserna.
Nu var det bara att ställa in sakerna och börja förberedda sig för tävlingen.

Efter all nummerlapps- och " brick" utlämning så närmade sig starten.
Förväntningarna och spänningen steg samtidigt som löparna sprang upp för slalombacken.
Jag säger bara mjölksyra.

När första varvningen var på väg så stod vi och väntade på att våra löpare skulle dyka upp.
Det var tyvärr här som en av våra klubbkamrater skadade sig. Roine, den envise, gjorde illa foten.
När han kom i mål så såg vi att han hade stuckat foten, ordentligt.
Därför vill jag ge Roine en stor eloge för sin insats.
Fast han hade så ont så tog han sig runt den sista sträckan på banan och in i mål. Stark gjort Roine!

Efter Roines skada så kändes det som om stämningen sjönk lite. Men det varade inte länge.
Kämpeandan kom tillbaka. Och både lagen började plocka placeringar igen.

Timmarna gick och växlingarna flöt på. Och vad gjorde vi?
Jo vi stod fortfarande ute i blåsten, med ett lite leende på läpparna.
Vi hejade på, peppade upp och försökte hålla koll på tiderna,
åt våra löpare som hade sprungit och de som skulle ut.
När jag frågade hur det hade gått för dem som kom tillbaka så fick jag för det mesta dessa svar:
"-Nja. Det kunde ha gått bättre. Ganska bra, några små missar. Så där."
Sen fanns det några som hade gjort ett bra lopp. Er får jag inte glömma.
Jag tror att denna terräng inte var till våran fördel, vi Rånäsare är inte riktigt vana med den kuperade terrängen.
Efter att våra sista löpare hade kommit tillbaka, så verkade dem flesta ganska nöjda med dagens insats.
Visst, vi råkade ut för några incidenter som gjorde att vi kom lite längre ner på resultat listan denna gång.
Men sådant händer ibland. Jag tycker att ni kom tillbaka ganska starkt i slutet av tävlingen.
Bra jobbat allihopa.

Så nu är det bara att ladda upp batterierna igen.
Inför nästa helgs stora tävling i Finland. Halikko-kaveln.

På återseende
Emma