Jo, jag hade en ambition för några år sen att bli gåsuppfödare, så jag inskaffade några vuxna avelsgäss från en kille som skulle minska ner på sin gåsfarm. När våren kom så parade sej gässen villigt, och sen kom det ägg och så småningom ville honorna ruva. Några ägg hade jag redan själv lagt vantarna på och stoppat i min äggkläckningsmaskin, men de visade sej vara tomma...

De ruvande honorna bestämde sej för att ruva tillsammans i samma rede! De hade från början 10-15 stycken ägg, och under veckorna som gick fram tills äggen skulle kläckas lyckades de trampa sönder varenda ett av dem! Så jag fick aldrig veta om det fanns liv i dessa ägg, eller om de också var tomma. Men det sistnämnda är väl mest troligt...

Lägligt nog fick vi syn på en tidiningsannons om gässlingar till salu i samma veva som våra egna gåshonor skulle blivit mammor om allt hade gått som det skulle. Så vi åkte iväg och köpte två bebisar till dem! Adoptionen gick bra, men oj vad våra innan så vänliga gäss blev förändrade när de fick dessa små att ta hand om... De var jätteilskna i flera veckor, och lät ingen männsika komma nära - men samtidigt var de hur gulliga som helst mot gässlingarna. Så det var nog en lycklig familj, även om den var lite ovanlig!?

 

Gässlingarna på den här bilden vet dock inget om ilskna och vaktande föräldrar - de är maskinkläckta, och vi köpte dem när de var tre veckor gamla. Såna gässlingar brukar bli oerhört charmiga och de präglas jättelätt på sina männsikor och följer dem troget i fotspåren som om de vore små hundar.