Mina myskor och gräsänder

 

 

Hona och hane av myskanka, en ankras som jag verkligen har blivit förtjust i!

 

 

Myskankhona med alldeles nykläckta ungar, som snart plumsar ut i vattnet för sitt livs första lilla simtur.

Myskankorna är duktiga på att föröka sej - de lägger stora kullar, och honorna ruvar duktigt. Ungarna är tåliga och livskraftiga, och de växer fort.

Det är bla myskornas alla bevarade naturliga beteenden och lättskötthet/anspråkslöshet som gör att jag tycker om dem. Men de har också ett ganska charmigt och småtrevligt sätt, även om de som enskilda individer kan upplevas som lite opersonliga. Inte minst ser de för härliga ut när de ställer sej i ring och bockar och niger mot varann under ivrigt "viskande" diskuterande. Annars är de mycket tystlåtna av sej.

Andra tamankor har jag inte så mycket till övers för, faktiskt... Men eftersom det finns BLÅA ankor så... Titta här!

 

 

Mer mysk- och ankfakta hittar du i "Djurfaktabiblioteket"!

 

Gräsänder kan vara trevliga att föda upp! 

 

Här ovan syns ett vuxet avelspar. Och här under ett 20-tal maskinkläckta ällingar, som vid några dagars ålder får bada för första gången. Men bara i några få minuter, och bara under bevakning - annars kan de bli avkylda och t o m drunkna.

 

Samma ällingar utomhus några veckor senare.

 

 

Tillbaka!