Till Kultursidan
Engelsk version (English version)
To be, or not to be, - that is the question:
Svensk version (Swedish version)
Carl August Hagbergs översättning.
Att vara eller icke vara, det är frågan
Skånsk version (Skanska version)
Å va, ellårr änntä va, dej ej freågann.
Stockholmsk version (Stockholm version)
Öö, att synass ellörr innte synass, de e greijenn.
Whether tis nobler in the mind to suffer
The slings and arrows of outrageous fortune,
Or to take arms against a sea of troubles,
And by opposing end them? - To die - to sleep
No more; and by a sleep to say we end
The heart-ache and the thousand natural shocks
That flesh is heir to, - 'tis a consummation
Devoutly to be wish'd. To die, - to sleep;
To sleep! perchanse to dream: -ay, there's the rub;
For in that sleep of death what dreams may come,
When we have shuffled off this mortal coil,
Must give us pause: there's the respect
That makes calamity of so long life; time,
For who would bear the whips and scorns of
The oppressor's wrong, the proud man's contumely,
The pangs of despis'd love, the law's delay,
The insolence of office, and the spurns
That patient merit of the unworthy takes,
When he himself might his quictus make
With a bare bodkin? who would fardels bear,
To grunt and sweat under a weary life,
But that the dread of something after death,
The undiscover'd country, from whose bourn
No traveller returns, - puzzles the will,
And makes us rather bear those ills we have
Than fly to others that we know not of?
Thus conscience does make cowards of us all;
And thus the native hue of resolution
is sicklied over with the pale cast of thought;
And enterprises of great pith and moment,
With this regard, their currents turn awry,
And lose the name of action.
Månn ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes stygn och pilar eller
Att ta till vapen mot ett hav av kval
Och göra slut på dem med ens. - Att dö -
Att sova - intet vidare - och veta,
Att uti döden domna hjärtekvalen
Och alla dessa tusental av marter
Som äro köttets arvedel - det vore
En nåd att stilla bedja om. - Ty i döden -
Vad drömmar i den sömnen månde komma,
När stoftets tunga skrud vi kastat av,
Det tål att tänka på. Den tanken skapar
Vårt hela långa levernes elände;
Ty vem fördroge tidens spe och gissel,
Förtryckets vrånghet, övermodets hån,
Föraktad kärleks kval, senfärdig lag,
Närgången ämbetshögfärd och de sparkar,
Odågan ger den tåliga förtjänsten,
Om själv man kunde giva sig kvittens
Med en tum stål? - Vem gick och släpade
I svett och möda under levnadsoket,
Om fasan ej för något efter döden,
Det oupptäckta landet, varifrån
Man icke återvänder, skrämde viljan
Att hellre bära våra vanda plågor
än fly till andra, dem vi icke känna?
Så gör oss samvet, till pultroner alla,
Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankens kranka blekhet över;
Och företag av märg och eftertryck
Vid denna tanke slinta ur sin bana
Och mista namnet handling.
Ej de kiolare å hao unnt i huvet å va
Baokfoll såmm ejn jäuvla örrn ellårr
Måkka gräul på Draogöurfarrjann
Å baora sleå inn skallenn på dåmm. - å rausa -
Å seåva - ligga ij keåma - å tjenna,
Häur alltihuppa baora snorrar
Å alla piolarrna ej lia brennda
Alla i hejla jenget - dej hadde
Vatt öuvårrkiolt. - Flippa äut.
Ligga å fijsa, raopa! Pilla litta på Lijsbett-Karrijna?
Men häur fan ska dej geå ti! - Ej mann så brennd -
Blejr de nåkk sveårt å feå tidde.
Baora jao feår eå beiheån på hunn,
Dej hadde vatt nått. Baora jao tennkårr podde
Bejr jao vaunsinni;
Fårr vimm vill knejga å hålla po,
Sjoejfenn kvijdårr, penganna ej släut,
Lijsbett-Karrijna ej snej, böutårr på Bjukken
Å Pej-Lijsann enndrarr freån hunnrafemmti ti trejhunnra
Alla Svennsånnjäuvlarr tukkårr hunn haor rett
Åmm mann baora fikk nijta hunn.
Me kniogjarrnett? - Häur jubbarr mann å slijdårr
Såmm ejn jäuvla ukkse,
Så mann baora hållårr på å aovlijda,
Burrde mann änntä drao ti Staoterna
Å allri mejr kåmma himm ijenn
Drao iväug å treffa litta kiola peågarr?
Menn mann feår ju allri tommanna låss,
Förrst ej mann såu jäuvla kakksi,
Menn sejn blejr de såmm vaonlätt;
Mann longnar nejr sajj
Å geår ti jubbet på månnda ijenn.
Ere ballare å ba svajja runnt me bettångkepps å va
Såå jäla bakårrijennteradd ellörr
Föösa såmm faan på åjess
Å ba röjja å få på tjefftenn. - å dekka -
Å knåppa inn - rååkåmma ba - å tjenna,
Hur i heela sjiten ba snurrarr
Å Rocky e gållvadd
Reena villda vesstörn ba - de vore
Heelt suvvereent. - Raggla upp,
Raasa ävörr bordet, såmmna! Klemma lita på damen
brevvé?
Går vell ått hellvette såmm vanlitt! - Tangkadd
såmm enn jäla befemmtitvåa
Blire strulitt å jiddritt,
Bara ja får grepp åmm bröna påna.
Vikkenn jäla grejj, asså. Tengkerr ja påre
Så ba ruttnarr ja;
Fållk ba hållerr på å tjatarr.
Prakkar på en enn massa kneeg, ingenn deeg på soss,
Damörrna snörrperr åt, ingenn krita på krogenn
Dörrslusskenn sparrkarr ut en på aschlett,
Å alla jävlarr ba står å flinarr.
Han ska faan få rapa upp en knyytneeve,
Å klakkjärnett? - Här liggerr mann i såmm en illerr
Limmarr på blåådinenn,
Såre ba fessterr i väggarna,
Borde mann innte ba dra till Staatörrna
Å allri mera kåmma hjemm ijenn
Dra iveeg å hyvla på nåra nyja damörr?
Menn mann e ju enn jäla veekling,
Försst e mann såå jäla kakksi,
Menn sen blire såmm vanlitt;
Mann nykktrarr till
å stapplarr inn i mörkret.