Det finns en liten mekanism inuti kameran, bakom den lilla uppfällbara spegeln, omedelbart framför filmen, som kallas för slutare. Slutaren fungerar som en liten ridå. Den öppnas på några tusendelars sekund och låter ljuset passera in genom objektivets linser, och dess förinställda bländaröppning, till filmens ljuskänsliga skikt. Det finns två olika typer av slutare. En som kallas för ridåslutare och en som kallas för centralslutare. Den sistnämnda är en något snabbare slutare, den hinner stänga sig snabbare än ridåslutaren. Den tid som slutaren är öppen kan man alltså ställa in. En kortare slutartid kräver större bländaröppning för att få samma exponering eftersom en mindre mängd ljus kommer in på den oexponerade filmen. Det är viktigt att förstå sambandet med bländare och slutare. Om du har en kortare slutartid kan du frysa rörliga motiv, alltså att få skärpa på motivet fast det rör sig. Ibland kanske man vill ha rörelseoskärpa och då väljer man en längre slutartid. En snabb slutartid ligger på 1/1000 sek upp till 1/4000 sek medan en lång tid kan vara 1/30 sek eller 1/60 sek. Tyvärr så finns det lite problem om det blir långa exponeringstider. Det är lite svårt att ta långa tider eftersom vi har svårt att hålla kameran stilla länge utan stativ och då blir bilden oskarp. Objektivets brännvidd spelar en liten roll i det hela också, ju längre brännvidd desto känsligare är objektivet för rörelser. Ett 50 mm, s k normalobjektiv, ger en skarp bild på 1/60 sek medan ett 400 mm, teleobjektiv, kräver en tid på 1/500 sek. Så om det blir exponeringar med normalobjektiv råder jag dig att använda ett stativ om det blir längre exponeringstider än 1/60 sek.