Pjattning innebär att man skuggar en del av bilden under exponeringen, så att den inte blir lika mycket belyst som de övriga delarna. Motsatsen till detta kallas efterbelysning som betyder att en del av bilden blir extra belyst. Egentligen är pjattning och efterbelysning samma sak: man ger olika delar av bilden varierande ljus. En pjatt kan man lätt tillverka av en ståltråd och papp. För att man ska hinna med att pjatta eller efterbelysa får exponeringstiden inte vara alltför kort. Ibland kan det vara nödvändigt att blända ner lite så att exponeringstiden blir längre. Pjatten hålls ovanför pappret under exponeringen, avståndet till pappret påverkar hur suddig konturen av skuggan blir. Ibland måste man hålla högre upp och ibland lägre ner på pappret. De flesta förstoringsapparater har ett rödfilter som man kan justera under objektivet, det röda ljuset gör att pappret inte blir belyst. Det kan vara värdefullt om man är lite osäker på var man ska pjatta eller efterbelysa. Ta bort det röda filtret och belys pappret, rör pjatten i cirkelrörelser under själva exponeringen så att det inte bildas kanter i bilden. Det kan vara lite svårt i början, men efter ett tag får man in känslan. När du ska efterbelysa så kan du ta ett vanligt papper, men svart är lättare att jobba med. Gör ett litet hål i pappret och, precis som vid pjattningen, rör med små cirkelrörelser för att inte få några skarpa ljuskanter i bilden. Först belyser du hela pappret en gång, sen lägger du över ditt håliga papper och belyser igen, kanske någon sekund mindre.