Ungefär för 3500 år sedan upptäckte kineser att man kunde projicera en bild på en vägg. Detta gjordes genom att släppa in ljus till ett mörkt rum genom ett litet hål. Det fanns även en grekisk filosof, Aristoteles, som iakttog 350 f kr samma fenomen och kom därmed på en ny bildteknik. Ordet fotografera kommer från grekiskan och betyder "skriva med ljus" och Camera Obscura som kommer från latinet betyder "mörklagt rum". Många europeiska konstnärer använde redan på 1500-talet Camera Obscura som ett hjälpmedel för att projicera olika motiv på en duk eller en skärm. Man skapade en så kallad ritkamera genom att sätta en lins över hålet i väggen, och den upp- och nedvända bilden kunde man sedan använda som skiss när man skulle göra en målning. Lite senare, rättare sagt på 1700-talet utvecklade man en ny form av fotografering. Man upptäckte att silvernitratpulver blir svart i solljus. Så genom att man doppade ett papper i silvernitrat för att sedan lägga ett föremål över det och slutligen belysa papperet med sol fick man fram en bild. Kanterna runt föremålet blev naturligtvis svarta och tog man bort föremålet såg man en vit fläck. Man hade då kommit fram till ett s k fotogram. Efter idén med det ljuskänsliga materialet kom en fransk kemist, Joseph N Niépce, han fotograferade sin utsikt från sitt fönster med en exponeringstid på 8 timmar för att fånga motivet.