Livgrenadjärregementets historia 1816-1928
Efter senaste fälttågen mot Napoleon, Danmark och Norge hade krigsorganisationen sammanförts i armékårer, indelade i brigader och fördelningar. Livgrenadjärregementets båda divisioner utgjorde egentligen två normalregementen och var närmast en brigad. Den 1 oktober 1816 delades regementet upp och rotehållsdivisionen blev Första Livgrenadjärregementet (infanteriregemente nr. 4) och rusthållningsdivisionen blev Andra Livgrenadjärregementet (infanteriregemente nr. 5).
Första Livgrenadjärregementets stabsofficerare var följande:
| Regementschef | Överste K M Strömfelt |
| 1. major | L Arnell |
| 2. major | Stafs von Post |
| 3. major | D M Klingspor |
| Regementskvartersmästare | K A Dubb |
| Regementspräst | A Segersteen |
| Regementsauditör | C Wetterström |
| Regementsläkare | H K Kewenter |
| Regementsskrivare | J P Wiborgh |
Förutom dessa officerare ingick i staben även 3 adjutanter, 1 bataljonspräst, 2 bataljonsläkare, 5 mönsterskrivare, 1 regementsväbel, 1 profoss, 1 regementstrumslagare och 6 hautboister. Gemensamt med Andra Livgrenadjärregementet var regementskommissarien och 1 musikdirektör.
Första Livgrenadjärregementet bostod av den tidigare Rotehållsdivisionens åtta kompanier med 1200 nummer.
Andra Livgrenadjärregementets stabsofficerare var följande:
| Regementschef | Överste Carl Erik Skjöldebrand |
| Överstelöjtnant | Pehr Otto Adelborg |
| 2. major | Wilhelm Christoffer Robert Douglas |
| 3. major | Ulric Malcom Rehnberg |
| Regementskvartersmästare | Fredrik Reinhold Rehbinder |
| Regementauditör | Zacharias Abelin |
| Regementsläkare | Johan Christian Wittkoph |
| Regementsskrivare | Adam Bleckert Schierman |
Förutom dessa officerare ingick i staben enligt normalstat även 3 adjutanter, 2 bataljonsläkare, 1 regementsskrivare, 2 mönsterskrivare, 2 bataljonsadjutanter, 1 regemenstväbel, 1 regementstumslagare och 6 hautboister.
Befälsorganisationen 1833
I samband med 1833-års lönereglering ändrades befälsorganisationen. Överstelöjtnants och 1. Majorsbefattningen slogs samman och den tredje adjutantsbefattningen samt en hautboistbefattning per regemente drogs in. Förare och furirer benämndes i fortsättningen sergeanter. Rustmästarbefattningarna utgick. ur organisationen. Regementsofficerarna skulle inte längre vara chefer för kompanistaberna, vilket innebar att kompanierna skulle ha namn med lokal anknytning, t.ex. Överstelöjtnantens kompani i Andra Livgrenadjärregementet ändrades till Ombergs kompani.
1:a infanteribrigaden
Första och Andra Livgrenadjärregementena bildade tillsammans 1. Infanteribrigaden. Brigadchef blev Livgrenadjärregementets sista chef, greve Gustaf Fredrik Mörner. Infanteriet var indelat i 4 inspektioner som leddes under en inspektör. De båda livgrenadjärregementena var hänförda till 1:a inspektionen vars chef var generallöjtnant Gustaf Boije. Brigaden delades in i fyra bataljoner, dvs. två bataljoner i vardera regemente.
Andra Livgrenadjärregementet bestod av den tidigare Rusthållsdivisonens åtta kompanier med 1000 nummer.
Fana
Livgrenadjärregementets liva hade 1806 sänkts i Travefloden i samband med att fältregementet blev tillfångatagna i Lübeck. Denna fana blev ersatt 1812 av samma typ som den som gått förlorad men med Karl XIII:s namnskiffer istället för den avsatte kung Gustaf IV:s. Fanan användes till 1844. Först Livgrenadierregementet fick behålla Livgrenadjärregementets livfana vid delningen 1816 och en ny livfana anskaffades 1817 till Andra Livgrenadjärregementet.
Jägarorganisationen och skarpskyttar
De både regementena organiserade 150 jägare, fördelade med 75 jägare per bataljon. Till jägare utsågs "det vigaste, mest pålitliga och intelligentaste manskapet, som varit i tjänst minst 2 år". Dessa jägare i de båda regementena kunde sammanföras i en jägarbataljon med en regementsofficer som chef. Jägarorganisationen avvecklades 1831 och till viss mån ersattes den i stället av skarpskyttar, s.k. tiraljörer. Till skarpskyttar utsågs de tre bästa skyttarna i varje kompani.
Musiken
Musikdirektören var gemensam för de båda regementena. Den 11 april 1797 hade Jacob Härnberg utnämnts som Rotehålls- och Rusthållsdivisionernas förste musikdirektör. 1815 tillträdde Conrad Preumayr denna tjänst och när denna avgick lyckades de båda regementena få den då kände klarinettvirtuosen och kompositören Bernhard Crusell. Denne Crusell var även knuten till hovkapellet. Då musikdirektören var gemensam för de båda regementena, fanns även en vice musikdirektör i sin organisation. Musikpersonalen bestod dessutom av 6 hautboister och 25-27 spel. Stämbesättningen bestod av 2 flöjter, 5 klarinetter, 2 fagotter, 4 valthorn, 1 kenthorn, 1 jägarhorn, 3 trumpeter, 1 serpent, 3 tromboner, 1 stor och 1 liten trumma. 1830-1832 utökades antalet hautboister till 10 och övriga spel till 40. År 1837 tillkom ett bashorn. Musiken var ett populärt inslag i Linköping där musikerna var bosatta. Crusell införde konserter för allmänheten som anslöt sig tallrikt. Även musikintresserade från kringliggande län kom till de alltmera populära "Crusell-konserterna". Konserterna hölls inför en fullsatt s:t Lars kyrka. Efter Crusells död 1838 efterträddes han av konsertmästaren vid operan i Stockholm, Andreas Randel. Konserterna utvecklades vidare under Randels ledning och bl.a. den världsberömda sångerska Jenny Lind uppträdde vid dessa arrangemang. 1856 efterträddes Randel av musikfanjunkarna Per Rylander 1856-1860 och Carl Johan Nylén 1860-1882. Fr. o. m. 1858 hölls dessa "Crusell-konserter" i Kärna kyrka, nära övningsfältet Malmen.
| Musik corpsens | 
|
| 
