Säg
nåt begåvat......i vårt röda forum. Här.
När domaren blåste i sin pipa visste jublet inga gränser
Micke gråter på läktaren med en cigarr i handen, Jimmy kramar om Gunnarsson, några hoppar omkring med bar överkropp medan andra bara skriker rakt ut av lycka. Jag står och kramas med människor som jag aldrig träffat förut men som jag vet var där i samma syfte som jag själv - sjunga Kalmar FF tillbaka i fotbollens finrum. Det gick vägen - vi är tillbaka i Allsvenskan!
Lördagen inleddes med tågresa ner till Göteborg. Nästa steg var att lokalisera den pub där de röda fansen uppehöll sig. Ett telefonsamtal till stackars Appert (som satt hemma framför text-TV) gav mig ledtråden "nånstans på Avenyn". Det visade sig dock vara en ganska lätt uppgift att finna dem. Stället var fyllt av röda tröjor och efter ett par öl, sång och ett antal ryggdunk var det dags att ge sig bort till Gamla Ullevi.
GAIS tillhandahöll oss med en riktigt bra sektion nere i hörnet av huvudläktaren med gott om utrymme för både klacken och flaggorna (inklusive den bedårande FF BOYS STHLM). En galen Göteborgare försökte (ensam!) storma in på vår sektion men snappades fort upp av en vakt. Första halvlek präglades av ett högt tempo ute på planen, det märktes att GAIS försökte greppa den tunna livlina som betyder fortsatt spel i Superettan för deras del. Vår situation var, som bekant, en aning mer angenäm - en poäng till KFF eller poängförlust för Mjällby skulle ge oss en plats i högsta serien nästa säsong.
Makrillarna sjöng på riktigt bra men det gjorde vi kånklare också, särskilt i andra halvlek då vi tryckte ihop oss mer. Stämningen ökade mot slutet och vi växelsjöng med sittplats (massor av FF-folk) som befann sig på sektionen ovanför. Förutom sången och blicken på spelet så krävdes mycken uppmärksamhet på mobilen då flera polare som inte kunde närvara ville information om allt från Krille Batong till hur flaggorna var upphängda. Spelet höll fortsatt högt tempo även i andra och är det någon spelare som skall framhållas så är det Dennis Nilsson. Inte bara i den här matchen utan under hela säsongen har han, när det som bäst behövts, varit planens obestridliga gigant. Dennis visade upp ett fantastiskt register och hans rutin gör att backkollega Lantz känner sig trygg och kan koncentrera sig på att nicka bort alla GAIS försök till långbollar.
När domaren blåste i sin pipa för sista gången visste jublet inga gränser. De blå farbröderna hindrade oss från att komma in på planen så kalaset och ovationerna fick ske på läktarplats men det gjorde inget då hela FF-truppen samlades nedanför. Kjell Nyberg dansade, ordförande Nilsson dansade, alla dansade och sjöng. När spelarna försvunnit ner i omklädningsrummet skanderade hundratals rödsjälade unisont "VI VILL SE KFF" och hela gänget kom ut igen och denna gång lättade vakterna på trycket så vi fick krama om våra hjältar.
Intervjuoffret Rydström var den spelare som stannade kvar längst tid på innerplan och hur många gånger vi sjöng "vem fan är Ryan Giggs..." är det väl bara någon stackars vaktmästare på Ullevi som vet.
FF för evigt.
LARS
EVENÄS