Helga Utterholm stod på trötta ben och studerade sällskapet. Morris rusade fram och kunde inte hålla tillbaka sina känslor, utan gav henne en rejäl björnkram.
"Du lever!"
"Ja visst lever jag, men jag är fruktansvärt hungrig!"
Susanne rusade iväg
"Jag skall ta fram allt vi har."
Morris insåg att han fortfarande höll om Helga och släppte henne lite generat.
"Jag hjälper gärna till!"
Det blev en riktig gourmémiddag, med allt man kunde tänka sig. När den värsta hungern lagt sig, sa Klaus.
"Det känns nästan overkligt; för mindre än en vecka sedan var allt normalt. Sedan började allt med det där skelettet."
Jensen klarade strupen med en klunk vin.
"På tal om skelettet, så har jag helt glömt bort att berätta för er. Skelettet är inte alls trehundra år gammalt, utan max hundra. Dessutom ligger det ju redan ett i Hans Utterholms grav."
"Det är väl lika bra att jag berättar som det är." sa Helga.
"Min gammelmormor berättade på sin dödsbädd en besynnerlig historia. Jag antar hon hon ville rena sitt samvete.
Det hela hände väl för en 90 år sedan. På den tiden drev Utterholmarna lite jordbruk också, och en av de anställda var som besatt av gammelmormor. En kväll hade de skördefest och denne man blev lite överförfriskad och sökte upp henne. Hon försökte tala förstånd med honom, men ju mer hon gjorde motstånd desto mer fann han det eggande. Det slutade med att hon slet sig loss från honom i trappan och då snavade han. Fallet blev så olyckligt att han dog. På den tiden hade vi fortfarande dödsstraff och en kvinnas ord var inte värt mycket. Hennes trogne betjänt gjorde vad han ansåg vara bäst och murade in honom.
När jag fick reda på att Klaus höll på och riva väggen rusade jag genast dit, men det var försent. I ren desperation gick jag igenom våra släktklenoder och fann Hans Utterholms ring och placerade den under skelettet. Jag antar att det är er skyldighet att arrestera mig."
Jensen tittade först på Morris och sen på Helga.
"Jag tror att vi får avskriva det här fallet, eftersom det är omöjligt att reda ut vad som hände för nästan hundra år sedan. Men däremot är jag fruktansvärt nyfiken på hur du kom undan Johan."
"Det är inte så mycket att berätta egentligen. Johan låste in mig i en stuga inne i skogen och band fast mig. Men jag lyckades ta mig loss och letade upp närmaste granne. Det var bara så att den närmaste grannen bodde tre mil därifrån, så det blev en lång promenad. Sedan skjutsade han mig hit."
Morris lyfte sitt glas.
"Skål för julen och vår värdinna!"
Nestor haltade fram till Morris.
"Försvinna, nej stanna ett tag till vet jag!"

Julkalendern