|
Klättring - Startsida Jag och klättring Kristinehamns-föraren! Nissedal Länkar |
Jag och klättringJag pysslar med klättring. Just det, jag är en av de tokarna som med sväranden, svett, mjölksyra och mycket besvär kämpar sig uppför en bergsvägg, när man lika gärna kan gå runt. Finns det nån mening med det? Jodå, det gör det allt. Annars skulle man ju inte hålla på med det, och dessutom lägga ut en förmögenhet på prylar. Varför klättrar jag då? Alla andra som klättrar har säkert ett svar på det, fast förmodligen har alla sitt eget skäl. Det är bra träning för hela kroppen, det är ett bra sätt att komma ut i naturen, det kan vara lugnt och avkopplande (för det mesta, faktiskt). Det är spännande, eftersom det aldrig kan bli 100% säkert, det ger självförtroendet en rejäl kick att klara av en speciellt svår led. Alla som någon gång lagt en något dålig kil på en krystad led vet vilka starka känslor det kan medföra Och framförallt är det fruktansvärt kul! Allt detta vet ju iofs ni som redan klättrar.Här intill kan ni se några sidor som jag komponerat med diverse godbitar från min klättring. Kristinehamnsföraren är ett ambitiöst projekt som jag och min klätterkompis Mattias Hedberg håller på med som mest. När vi började klättra här i Kristinehamn upptäckte vi att det inte fanns så många utvecklade klippor häromkring. Så vi tog våra stålhästar och började scanna skogarna omkring efter diverse berg, stora som små. Resultatet kan ni se här och på papper (ring och beställ!). Om mig och klättring finns inte så mycket mer att säga. Jag föredrar klippklättring med egna säkringar, bra som dåliga. Bultad sportklättring kan vara kul, men ger inte den där extra kryddan. Glorifierad topprepsklättring, har någon sagt, och det kan jag nästan instämma i. För det mesta brukar jag klättra i Sveafallen i Degerfors, 2 mil söder om Krillhöla. Fin klättring i vacker natur, med ett urval av leder i varierande svårighetsgrad och stil. Bör besökas, det är t.o.m. värt att åka från Örebro, Karlstad eller liknande avstånd! Senast uppdaterad 1 augusti 1997 av Daniel Hallgren, hebbe42@hem2.passagen.se |