
DEN
3 MAJ 1973 UTKOMMER Folket i Bild/Kulturfront med sitt nionde nummer för
året.
Det är i detta nummer de första artiklarna om IB publiceras.
Uppståndelsen blir givetvis massiv och dåvarande försvarsminister Sven Andersson
och ÖB Stig Synnergren har fullt upp med att dementera uppgifterna. I stort
sett är det bara IB:s existens man medger. Alla former av olagligheter och
andra framkomna uppgifter förnekas.
 |
JAN GUILLOU, som han såg ut
då det begav sig.
|
DEN 17 MAJ UTKOMMER FiB/K nr 10/73. Numret ägnas givetvis
till stor del åt IB-avslöjandet.
En rad konkreta belägg för påståendena i föregående nummer förs fram.
Man berättar bland annat om Gunnar Ekberg, IB-agenten som infiltrerat
svenska vänsterorganisationer. Bevis för att Ekberg även har spionerat
för Sveriges och Israels räkning i Mellanöstern samt att han arbetat som
provokatör med antisemitiska flygblad läggs fram.
Bevis läggs även fram kring ett inbrott som sägs ha skett på egyptiska
ambassaden i Stockholm i samarbete mellan IB och israelisk säkerhetstjänst.
Vidare berättas det om en svensk kapten i handelsflottan som rapporterat
till IB om säkerhetsanordningar i en egyptisk hamn.
UNDER EN TID ÄR DET SEDAN relativt lugnt. Men
den 27 september återkommer FiB/K med nya avslöjanden.
Det är samma dag som Peter Bratts bok "IB och hotet mot vår säkerhet"
utkommer.
NÅGRA DAGAR SENARE anmäler justitieminister Lennart
Geijer boken och tidningen till tryckfrihetsåtal.
Chefsåklagare Robèrt, som under sommaren utrett anklagelserna mot IB,
kommer i sin rapport fram till, att det fåtal brott som IB, enligt honom,
begått är preskriberade.
Istället börjar han utreda, om det trots allt inte är journalisterna Guillou
och Bratt som är skurkar, och inte IB. Guillou och Bratt delgivs emellertid
inte misstanke om brott.
Och hur slutade hela historien
då?
|