åter till startsidan
Vandra på Loftaleden

Uppe på Utsiktsberget är utsikten hänförande. Utåt mot havet ser vi Utrikeviken med Lusthusholmen. Längre söderut, långt långt borta, skymtar Spårö båk.
Bakom sommarstugorna ligger Lerboholm. Vi ser resterna av det som sägs ha varit lastkaj för Överums bruk en gång i tiden, och Utrike gård som funnits här sedan 1400-talet. Åt andra hållet skog och inland.

Från Pärlbo har vi gått omkring fyra kilometer på Loftaleden, för att få ett magnifikt fönsterbord uppe på berget. Klipporna är här så lagom avpassade för att sitta på att några rastbänkar inte alls behövs, det vore onödigt här.
På väg hit har vi passerat en annan utsiktsplats, den vid Pärlboröset, 78 meter över havet. Därifrån ser vi Lofta kyrka. Och Dalhems kyrka långt borta, till höger om det gröna lagårdstaket västerut. Här ligger gårdarna Södersjö, Nygård och Vittinge inom synhåll. Det är en fantastisk känsla att befinna sig så högt och se så långt.
Det vidgar onekligen horisonten även i själen.

Vid Pärlbo ligger ett av de fem bronsåldersrösen vi passerar på halvmilen mellan Pärlbo och Stengårdsnäs. Hela leden är en och en halv mil lång och en lämplig start- och målpunkt är Lofta kyrka.
Här har det bott människor sedan urminnes tider, och hela Loftaleden är kantad av ett par hundra fornminnen. Inte bara Utrikestenen utan ett stort antal hällristningar, rösen och skålgropar.
Efter utsikten uppe på berget bär det neråt. Leden har en hel del branta stigningar men det är ändå ganska lätt att ta sig fram. På det svåraste stället finns ett rep som ledstång, om man känner sig osäker.
Rasbranten är en skyddsvärd biotop och en informationstavla finns uppsatt precis vid bergets fot.
Loftaleden hålls i stånd genom Lofta Intresseförening. För några år sedan lyckades Anna-Karin Karlsson i föreningen få till stånd en röjning av skogen i backen här och då upptäcktes en alldeles ny fornlämning, ett stort flyttblock med 22 skålgropar.
Från Stengårdsnäs kan man fortsätta bort mot Fruhalsen och leden runt.
Text: ©Eva Johansson

Ut i naturen

Längtar du efter att komma ut i naturen och röra på dig. Då finns det flera mil med vandringsleder i Tjustbygden, för korta dagsetapper eller för flera dagar med övernattning.
 
Tjustleden börjar i söder i Mörtfors och slutar i Falerum i norr. Går du hela sträckan blir det 16 mil. Kartor över de olika delarna av leden finns på turistbyrån, med utförliga beskrivningar. Tjustledens nio etapper hålls i stånd tack vare Naturskyddsföreningens medlemmar och deras arbete under många år.
Vandringslederna har sju skärmskydd för övernattning och en övernattningsstuga vid sjön Långrammen i Hallingeberg. Från Törnsfall går en avstickare in till stan och från Möckelhult kan du ta dig in till Överum.
I Ankarsrum finns en slinga av leden på tolv kilometer där man alltså kommer tillbaka till utgångspunkten.

Lederna bjuder på vandring i en mycket rik och varierande natur, och i en gammal kulturbygd. Badplatser är lätt att hitta utmed lederna, både där de passerar havet och någon av bygdens många insjöar.
Hummelstadleden ligger norr om byn Hummelstad och utgår från Fritidsgården. Den går till vissa delar på den gamla byvägen från 1600-talet. Hatterboleden, som går nästan rakt söderut från Hummelstad, följer den stig som barnen från Hatterbo gick till skolan i Hummelstad fram till 30-talet.
En tretton kilometer lång vandringsled är anlagd på Gränsö utanför Västervik. Vandringsleden går genom det område som numera är naturreservat. Bland annat förbi hagarna på Gränsö där flera arter av sällsynta fjärilar lever.
Utgångspunkten för leden är Gränsö kanal, där bilen eller cykeln kan parkeras. Inte mindre än fem badplatser passeras utmed leden, med både klippor och sandstrand.

Text: © Eva Johansson

åter till startsidan

Foto: ©Tor Wiklund
Utmed Loftaleden finns flera utsiktsberg. Härifrån ser vi Lofta kyrka och den bördiga Loftaslätten.
Loftaleden passerar Stengårdsnäs och den här stenen med skålgropar. Från starten vid Lofta kyrka är det ungefär en halvmil hit.
De här skålgroparna på ett stort flyttblock vid Stengårdsnäs upptäcktes av Anna-Karin Karlsson för några år sedan, sedan skogen röjts och gallrats här och stenen blev tillgänglig.