Maria och Anna Ege är ett av de fyra tvillingpar som föddes på BB i Västervik i slutet av januari 1985, inom loppet av sex dagar. De andra tvillingparen i gruppen är Lovisa och Daniela Brandel, Erica och Maria von Segebaden, samt Susanna och Carolina Nordfors.
Nu har alla åtta flickorna hunnit fylla 16 år.

Fyra tvillingpar på samma vecka på samma BB, det händer inte ofta. Men detta ledde till att de hållit ihop i 15 år. Föräldrarna lärde känna varandra och familjerna har umgåtts sedan BB-tiden.
- I början träffades vi ofta, när vi var små. Sedan har vi träffats flera gånger om året, berättar flickorna. Några av oss har åkt på semester tillsammans.
De uppskattar sin unika situation: - Det är bra att vi har varandra. Man vet att man alltid har kompisar som man känner väl och vet hur det är, menar Anna.
I söndags var de ute och åt pizza ihop, utan mamma och pappa.
- Vi kommer absolut att hålla ihop även när vi blir vuxna, säger Carolina. Även när jag är 50 vill jag träffa de andra, det är jag säker på. Vi kommer säkert att hälsa på varandra fast vi kanske bor långt borta.
Två av tvillingparen är enäggstvillingar, systrarna Brandel och Nordfors. Och de är också som två upplagor av varandra fast de skiljer ut sig med olika kläder. Och tvillingarna Brandel har valt att ha olika frisyrer.
- Vi två går i olika klasser på skolan och där är det många som inte vet att vi är tvillingar, berättar Maria von Segebaden. Vi har valt att gå i olika klasser.
Maria har ljust hår och hennes syster Erica mörkt.
- Vi blev mycket bättre kompisar sedan vi började gå i olika klasser. Nu träffas vi ju inte hela tiden i skolan längre utan när vi kommer hem.

Att vara tvilling innebär en tvåsamhet för livet.
- Jag vet att jag har en kompis hela livet, en syster som känner mig väl och vet allt om mig och som alltid förstår mig, säger Lovisa.
Alla instämmer och bekräftar att just så är det.
- Med en tvillingsyster har man både en syster och en nära kompis. Vi gör samma saker, går i samma skola, har samma kompisar även om vi har olika bästisar. Men tvillingsystern blir den viktigaste kompisen också.
Det är någon som jag kan prata med om allt och som jag vet att jag verkligen alltid kan lita på.
- Är man tvilling hör man ihop mer än med andra syskon. Och man känner ansvar för varandra, menar Maria Ege.
Anna och Maria har en storebror.
- Men det är alltid Anna som får mest presenter av mig när jag varit på semester, berättar Maria.
- Om någon bråkar med eller skäller på Anna så blir jag också arg och ledsen för att någon är dum mot henne, berättar Maria Ege. Jag tål inte att någon blir arg på henne.
- Ja, det känns som om han eller hon skäller på mig också om någon skäller på Daniela, menar även Lovisa. Ser jag att hon är ledsen för något då blir jag ledsen också. Man vet ofta vad den andre tänker.
- Vi kan börja gråta samtidigt, säger Carolina.
Fast det kan vara jobbigt också. De berättar att de ofta betraktas som en enhet i stället för som två individer.
- I skolan kan lärarna fråga mig om var min syster är och tar för givet att jag alltid vet det, berättar Anna.
- Om någon av oss gjort något kan den andre få skuld för det. ‰Det var i alla fall någon av er‰ säger man.
- Ofta tas man för att vara den andre av oss. Många tycker att det är svårt att skilja oss åt.
Sex av flickorna går på Norra Högstadiet och de andra två på Ludde.
De tycker själva att de inte är så lika varandra. Alla tvillingflickorna kan berätta om olikheter mellan sig och systern. Den ena är slarvig, den andra ordningsam. En gillar diskreta kläder medan systern vill synas mer. En har långt hår och systern har kort.
Den vanliga synen på tvillingskap är att båda gör likadant och lever samma liv, medvetet eller omedvetet, för att man har samma gener och är som två exemplar av en person. Men de här åtta flickorna vill inte hålla med om att det är så.
- Visst kan man bestämma sig för samma sak utan att man vet vad den andre har bestämt, säger Lovisa.
- Men det beror nog mer på att vi har samma erfarenheter och har upplevt samma saker, tänker och associerar på samma sätt, menar Daniela.
Alla flickorna håller med om att det kan vara lite svårt att ha en egen identitet men att det blir lättare ju äldre de blir.
Vi talar lite om framtiden. Nu har de 15 års perspektiv på livet. Om 15 år till är de vuxna sedan länge och har skapat sig sina egna liv.
De räknar med att de kommer att vara spridda över hela Sverige då.
- Men det kommer nog att bli jättesvårt att flytta ifrån varandra, menar alla åtta.
- Vi har ju träffats så gott som varje dag hela livet. Man kommer att sakna den andra.
- Om jag är själv och träffar andra, då vet ju inte de att jag är en tvilling. Det kommer nog att kännas konstigt, reflekterar Susanna.© EVA JOHANSSON 2000-01-31

åter till startsidan

©Foto: ANDERS STEINER