M/S Arizona

5 juni 1975: Mönstrat på Arizona i Kalmar.

27 april 1977: Mönstrat av Arizona sista gången, i Göteborg. 

Jag gjorde tre resor med M/S Arizona, som ägdes av Rederi AB Transatlantic. De första två till Västafrika, den sista till USA och Europa. Ombord på ett fartyg jobbar man så mycket att det blev nästan lika lång tid hemma på kompledigt, som man varit ombord, tack vare övertid och arbete på helger.
I nästan två år var M/S Arizona min båt. Jag gillade henne. En styckegodsare med akterbygge på omkring 9.400 dödviktston tror jag. Hon var lite hög och rank och jag var sjösjuk ibland.

Här trivdes jag, och kände mig hemma. Efter första gången var det som att komma hem att mönstra på. Både gamla bekanta och nya ansikten.
Jag seglade nästan alltid ihop med kaptenen Morgan Samuelsson, och ofta ihop med överstyrman Arne Slinning från Ålesund i Norge. Oskar, Barbro, Steinar, Fortes, Nisse timmerman från Blomstermåla och alla ni andra, jag undrar vad ni gör idag. Är det någon av er som det här eller som känner någon som kan ha varit på någon av mina båtar så skicka mail till mig!!!

Att gå till Västafrika var inte populärt bland oss på sjön, det var varmt och jobbigt. Men jag tyckte att det var spännande och intressant också. Det är ju en del av världen jag aldrig skulle fått se annars. Visst var det varmt, fuktigt och smutsigt och ibland stora kulturkrockar. Mutor och korruption var regel i de flesta hamnar, och det är i Västafrika jag första och enda gången sett ett lik, en död man som låg och flöt i hamnbassängen och som polisen kom och fiskade upp.

Det mest exotiska jag var med om här var när vi gick till Sapele, uppför Beninfloden i Nigeria. Två dagar tog det, och det var (och är kanske fortfarande) en riktig liten djungelhåla med några rader hus och en marknad. Ingen kaj, på sådana ställen ligger man till ankars på redden och tar speedbåten in till land. Här fick jag följa med en av matroserna till doktorn och där inne sprang det hönor i väntrummet. Men matrosen blev frisk, och det var nog inte magi utan medicinen han fick för sin infektion.

En annan exotisk utflykt var när några av oss i besättningen gjorde en utflykt när vi låg i Owendo i Gabon. Där gjorde vi en dag en heldagsutflykt till en liten djungelö, Ile Connequet, och såg vilda apor och tittade på bananodlingar.
En gång fick vi med oss en fripassagerare ombord. En av lättmatroserna hittade honom i en tom hytt två dagar efter att vi lämnat Freetown och var på väg till Europa. Han sa att han hette Alex Morgan och att han kom från Namibia men klivit ombord när vi var i Ghana. Vår första hamn i Europa var Santander i Spanien men där vägrade de ta emot honom eftersom han inte hade några papper. I Oskarshamn fick han till slut komma iland, och så vitt jag har hört var han kvar där i ett antal år.

Sista resan på Arizona gjorde jag till USA och Grekland, från december 1976 till maj 1977. På nyårsdagen 1977 lämnade vi Göteborg på väg till Eastport i Maine dit vi anlände den 12:e. Vi hade storm på Nordatlanten i början av resan och den 7:e januari har jag noterat i dagboken att vi hunnit halvvägs. Den resan mådde jag illa. Det gungade så att jag fick hålla i mig när jag satt och jobbade och ibland var man nära att ramla ur kojen på nätterna. Jag var sjösjuk men lyckades hålla mig upprätt tack vare torrt knäckebröd och mineralvatten. Men jag var rädd.

Jag minns inte vad vi hade för last med oss men vi skulle hämta potatis till Europa. Den fick vi dock vänta på, vi vände inte hemåt förrän en månad senare. Eastport ligger precis på gränsen mellan USA och Kanada och när vi ankrade upp utanför låg vi i stort sett med fören i USA och aktern i Kanada, var det någon som räknade ut. Kanske var det inte sant.

Här låg vi så pass länge att vi fick lite kontakt med lokalbefolkningen. Eastport är en liten stad och de var uppenbarligen lite nyfikna på oss. Jag blev inbjuden till, och deltog också i ett samkväm i ett litterärt sällskap hos mrs French, en av stadens damer. Vi läste dikter, talade om poesi och drack te med tilltugg. Jag blev också intervjuad av lokaltidningen Bangor Daily News, som gjorde ett reportage om mig som kvinnlig telegrafist i handelsflottan, vilket då var ett okänt begrepp i USA. Rubriken blev: "She mans the radio". Det var kul där, men kallt, snö och minusgrader i stort sett hela tiden. Men dåligt öl.

Potatisen lämnade vi i Dunkerque och efter en avstickare för att hämta virke i några Norrlandshamnar gick vi ner till Eleufsis i Grekland dit vi anlände den 29 mars och inte lämnade förrän den 18 april. Tre underbara försommrveckor i Grekland. Och fullt betalt.

När vi till slut kom hem i slutet av maj skulle Arizona säljas och det var med vemod jag mönstrade av henne sista gången den 27 maj 1977.
 
Vidare till M/S Arizona, M/S Kratos, livet till sjöss, startsidan