Ellen Key hade visioner om 1900-talets barn


Ellen Key hade visioner om 1900-talets barn
"Den enda rätta utgångspunkten vid ett barns uppfostran till social människa är att behandla det som en sådan, samtidigt med att man stärker barnets mod att bliva en individuell människa."
Så skrev Ellen Key redan för hundra år sedan. Hon var före sin tid, en modern människa i sina tankar om barn. Hon satte barnen i centrum och ville att 1900-talet skulle bli ett århundrade då barnen skulle prioriteras i samhället.
Ellen Key föddes för 150 år sedan och växte upp på Sundsholm utanför Västervik. Under sin levnad blev hon en viktig samhällsdebattör med stor genomslagskraft. Hon hade många för sin tid radikala idéer men var inte rädd för att tala om vad hon tyckte.
Hennes bok Barnets århundrade kom ut år 1900. I den skriver hon om sina visioner av hur skolan och barnuppfostran borde vara. Hon ville att barn skulle respekteras, att de skulle undervisas i sin egen takt, att de skulle få göra egna val inom skolan och att de skulle få en betydligt mera praktisk undervisning än vad som var brukligt då. Det vill säga gå ut och titta på växterna som gror i stället för att bara läsa om att de gror. Hon förespråkade den personliga utvecklingen och strävan efter lycka.
Hon var emot betyg och ville att kunskapen skulle lekas in, att barn skulle få undervisning efter sina individuella förutsättningar. Skolan skulle vara öppen för alla, oavsett kön och socialklass. Hon skriver: "och som skolan dessutom aldrig ordnar sin klassindelning efter barnets kynne och anlag, utan efter ålder och insikter, blir det ena barnet dömt att uttråkas, att spilla oändligt med tid under väntan på de andra." Här är föregångaren till dagens integrerade skola, där Västrums skola, nästan granne med Ellen Keys barndomshem, var en pionjär redan för 20 år sedan. Med Kvännarenskolan i Västervik som en uppmärksammad efterföljare.
Redan för över hundra år sedan insåg hon problemen med en skola där alla ska passa in i ramarna efter samhällets mått: "Odygdsmakarna, de trotsigt individuella, de ensidigt originella bli i skolan alltid martyrer för sin verksamhetslust, sin motsägelseanda, sina galenskaper. Endast ett slags lätta och älskvärda, allmänt begåvade naturer kan glida igenom skolan med en någorlunda bevarad egenart och på samma gång vinna goda flit- och uppförande-, ordnings- och ämnesbetyg!" Frågan är om det inte är så fortfarande, att den som trotsar och ifrågasätter får svårare att få respekt och gehör för sin person.
Ellen Key skriver själv i sina memoarer: "fruktan under barnaåren präglade förhållandet till föräldrarna". Så ville hon inte att barn skulle ha det. 1979 förbjöds barnaga i ett tillägg i föräldrabalken i den svenska lagboken. Där står det: "Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande handling." I Barnets århundrade propagerade Ellen Key mot aga av barn. Bland annat skrev hon att bara de barn som är vana vid att behandlas milt lär sig inse att man inte behöver använda våld.
Hur blev det?
Vad har hänt på de hundra år som gått sedan hennes bok kom ut? Under 60- och 70-talet hade vi tillväxt I Sverige, goda år, och grundskolan infördes, skolan som skulle ge alla samma förutsättningar till studier. Men fortfarande är det en stor andel av grundskoleeleverna som lämnar skolan utan godtagbara betyg. Resurserna har skurits ner mer och mer, med lärarbrist och förlegade skolböcker som följd. Köerna till barnpsyk ökar, allra mest i storstäderna. Ute i världen ökar antalet fattiga barn och gatubarn. Barnprostitutionen ökar och barnarbetet ger oss fortfarande billiga konsumtionsvaror.
Den jämlika skola för alla, som folkhemmets grundskola var tänkt att vara och som Ellen Key hade tankar om, blev uppenbarligen inte som den var tänkt. Inte heller slutar vårt århundrade riktigt som ett barnets århundrade. Någon gång under 80-talet började nya vindar blåsa och barnets århundrade tog en annan vändning. Trots både lagändringar och antagandet av FN:s barnkonvention 1989. Men den åldersintegrerade skolan verkar ha kommit för att stanna.
©EVA JOHANSSON

åter till startsidan

åter till startsidan

Åter till Att skriva

Till Ellen Keys idéer om 1900-talets kvinna