Träd är liv. Och eken är det verkliga livsträdet.
Eken är trygg och mäktig.

Eken med sin stora krona ger skugga en varm sommardag. Suset och lövprasslet är rofyllt och det är lätt att drömma sig bort, kanske slumra till en stund med ryggen vilande mot stammen.
Har du tur känner du en riktigt gammal ek, en ek med hål inne i stammen som du kan gå in i och gömma dig för världen. Åtminstone om du är ett litet barn.
Ett sockerdricksträd, som hos Pippi.

Gammalt virke
Mycket ek har planterats under historisk tid, framför allt på de stora godsen i Tjustbygden, för att få båtvirke, på 1500- och 1600-talet. Man till och med importerade ekollon från England och Holland och planterade. I dag är de träden stora och gamla.
Det som gör eken unik är att den kan bli så gammal, faktiskt tusen år. Rumskullaeken är ett av våra äldsta exemplar, kanske det allra äldsta.
För att bli så gammal måste eken ha en bra växtmiljö. Eken behöver mer sol än skugga. Man brukar säga att en ek behöver 300 år för att växa, 300 år för att leva och 300 år för att dö.

I Tjust
Västerviks kommun är en av de ekrikaste kommunerna i landet. Det har funnits ek här sedan istiden. Eken trivs i bergbranter och det har vi många här. De ekarna blir inte lika stora men de blir gamla.
Eken är ett mycket vanligt inslag i Tjustlandskapet, framför allt både i och utanför stan. I området vid Lögarebergen i Västervik finns till exempel hundratals gamla ekar som ska bevaras.
På Segersgärde ute på Norrlandet utanför Västervik, växer också många gamla ekar. Flera av dem har egna namn. En heter Amanda. Den har fått sitt namn av Ada Rydström. Det var också hon som ställde i ordning sittplatserna i närheten för snart hundra år sedan. En jättestor ek här kallas Grevinnan och en stor ihålig som fem, sex personer kan gå in i, den kallas Skräckeken.

Nyckelbiotop
Ekar skyddas numera enligt naturvårdslagen. Anledningen är att eken är en så kallad nyckelbiotop. Det betyder att den är mycket värdefull för den ekologiska mångfalden. Och detta beror på att många insekter lever i en ek.
Gamla ekar är en av våra mest artrika miljöer i naturen. Ibland kan det vara nödvändigt att ta bort ekar men då finns det anvisningar om hur man ska bete sig.
Läderbaggen är en skalbaggsart som lever i ekar och är rödlistad, vilket innebär att den riskerar att dö ut om den inte skyddas. Skyddar dem gör man genom att låta den nedsågade eller nedblåsta ekstocken ligga kvar ute i naturen.
Ekoxen, med sina stora käkar, trivs bäst i ekar eller ekstubbar. Den bruna trädmyran lever under ekens bark. Saffranstickan är en av våra vackraste vedsvampar och växer bara på jätteekar. Den fyrprickiga asbaggen bor i ekens krona, liksom fjärilen eksnabbvingen.
Kattugglan bor helst i lundar och hagar med gamla ihåliga ekar, precis som skogsduvan.

Eken myllrar av liv.

© EVA JOHANSSON 2001-04-01

åter till startsidan

Åter till Att skriva

©Foto: Tor Wiklund