Maceo Parker

-the master of the altosaxophone-

De flesta James Brown fans har troligtvis hört the Godfather of Soul eldigt ropa ut namnet Maceo under många av hans live konserter. Faktum är dock att ganska så få egentligen har någon aning om innebörden av detta ord. Många har nog endast ansett det vara ett funkigt uttryck, frambringat i ett av musikens allra hetaste ögonblick. Men faktum är att ordet Maceo var namnet på Browns mångåriga första saxofonist och tillika bandledare, Maceo Parker. Numera är Parker betydligt mera känd under eget namn som en av världens ledande och mest innovativa altsaxofonister inom jazz och funk musiken.

Maceo Parker föddes i Kingston, North Carolina 1943. Han växte upp i en musikalisk familj där hans pappa spelade piano och trummor samt sjöng tillsammans med Maceos mamma i kyrkokören. Innan Maceo och hans två bröder Melvin och Kellie ens hunnit upp i tonåren hade de bestämt sig för vilka instrument de skulle satsa på. För Maceo föll valet på tenorsaxofonen. Den musikaliska förebilden åt bröderna blev farbroderns band, Bobby Butler & the Mighty Blues Notes. Influerat av denne bildade de det egna bandet, Junior Blue Notes. Till en början fick de nöja sig med att spela i nattklubbs pauser, men allt efter som tiden gick fick de allt fler och bättre spelningar. När Maceo gick ut high school för att börja college på North Carolina A&T var han således redan en fullfjädrad artist och underhållare.

Ryktet om Maceos begåvning spred sig och 1964 fick han stadigt jobb med James Brown i dennes orkester. Han kastades först in i strålkastarljuset som första barytonsaxofonist för att sedan ta hand om tenorsax solona. Det dröjde dock inte länge förrän Maceo var tvungen att ta en kort paus från Brown för sin militärtjänstgöring men återvände så snart den var över till Brown 1967 och sitt jobb som första tenorsaxofonist. De följande tre åren fram till 1970 (från Cold Sweat 67 till Funky Drummer 70) medverkade han som den ledande saxofonisten på Browns alla hit framgångar. Han hade även en integrerad och framträdande roll i Brown's scenframträdande och från 69 även som Brown's bandledare. I mars 1970 hade Parker tröttnat på Brown och tog med sig några av nyckelmusikerna (inklusive sin bror Melvin på trummor och trombonisten Fred Wesley) och bildade Maceo & All the King's Men. Tillsammans turnerade de och spelade in två album under en två årsperiod (till följd av Parkers allt mer stigande popularitet under 90-talet har dessa två album blivit svåråtkomliga rariteter och samlarobjekt. De har dock på senare tid återutgivits och finns numera på Cd).

1973 återvände Parker till Brown och började efter hans inrådan traktera altsaxen istället för barytonsaxofonen. Nu följer en serie av odödliga hits som Doin' It To Death, Soul Power 74' och Across the Tracks. 1975 var det så dags för Parker och trombonisten Fred Wesley att återigen överge Brown, där här gången till förmån för George Clinton och hans band Parliament. Tillsammans med Wesley bildade Parker den numera smått kultiga och berömda blåssektionen, the Horny Horns. Under åren med Clinton skapade de och andra funkmusiker den numera kult förklarade, "the Funkateer Movment" som kom bli namnet på ett antal artisters livliga och karaktäristiska scenshower och den fantasi liknade värld som växte upp runt om kring dem. Samarbetet med Clinton och Bootsy Collins under Parliament, Funkadelic och P-Funk flaggan varade ända in i 80-talet och resulterade i en rad hits med internationella framgångar.

Fred Wesley, Maceo Parker och Pee Wee Ellis

1984 slog Parker än en gång ihop sina påsar med Brown, och blev återigen hans bandledare fram till dess att Brown hamnade i fängelse 1988. Maceo inledde då en egen solokarriär, och rekryterade till sitt band sina gamla musiker polare trombonisten Fred Wesley och saxofonisten Pee Wee Ellis från bland annat Brown och Clinton tiden. Ett telefonsamtal från en tysk producent ledde snart till att han släppte sin första platta i eget namn på 16 år. Albumet som fick titeln "Roots Revisited" släpptes 1990 och dess framgångar slog alla förväntningar efter att den bl. a kom att ligga etta på den prestigefyllda Billboard Jazz charts under nästan 10 hela veckor. Framgångarna gav Maceo möjligheten att börja turnera med ett eget band och snart följde även fler skivsläpp.

Maceo Parker kom snart att bli ett givet namn på de största Europeiska Jazz Festivalerna och fick därmed möjligheten att nå ut till en yngre publik, som kom att älska hans svängiga live shower. Han hade nu äntligen börjat uppnått den status och framgång han så väl förtjänat. Trots hans många turnéer har han även fått tid till att medverka på andra artisters alster, och har bland annat spelat in med artister som Deee-lite, De La Soul, Bryan Ferry, Rod Stewart och 10,000 Maniacs. Han har även spelat in med andra prominenta jazzmusiker som bl a Nils Landgren och Larry Goldings (Goldings var förövrigt organist i Parker's band i början av sin karriär) för att nämna några. I januari 1995 släppte han en dokumentärfilm vid namn "My name is Maceo" som spelats in på och bakom scen under några år. Våren 2000 släppte Parker sin senaste skiva vid namn "Dial Maceo" som bl.a. inkluderar gästframträdanden av Prince, samt Parker's son, Corey Parker.

Maceo Parker, "Dial Maceo" 2000

Maceo Parker har under sina aktiva år som musiker blivit en föregångare och en ledande innovatör inom jazz och funk musiken. Tillsammans med James Brown är han en av arkitekterna till dagens en-ackords-baserade-groove-sound som genomsyrar stora delar av dagens populärmusik. Han har även betytt mycket för utvecklingen och spridandet utav funk musiken, inte minst genom sitt arbete med bl.a Parliament och George Clinton. Om det inte hade varit för musiker som Maceo Parker, Sly Stone, George Clinton, Bootsy Collins och Prince (för att nämna några) så hade kanske aldrig den så kallade, "the Funkateer Movment" vågen under 70-talet startats.