Chicago Gospel |
||
Vernon Park Church of God, Chicago, IL (foto: David Persson). Chicago har i många år ansetts vara gospelmusikens okrönta huvudstad där olika körer, artister och kyrkor blomstrat i stadens rika musiktradition. Även om gospeln idag är spridd långt utanför USA:s gränser är det i just Chicago som musikformen en gång kom att expandera, utvecklas och formas till sitt nuvarande jag. För att hitta Chicagos gospel rötter får man dock bege sig till åren efter första världskrigets slut då den första vågen av svarta emigranter nådde staden. Fyllda av framtidstro hade en mängd svarta valt att flyttat norrut till städer som Chicago, Detroit, Kansas City och Philadelphia. Med sig på resan förde de inte enbart med sig en ivrig förväntan inför det nya livet i norr, utan även en stark kristen tro, en karismatisk predikotradition och inte minst en själfylld gudstjänstmusik som var djupt rotad i slavarnas spirituals och arbetssånger. Efter att fått sin frihet i det Amerikanska inbördeskriget kom de svartas gudstjänstsmusik att utvecklas och frodas inom söderns Pentecostal och Holiness kyrkor. Men än så länge lät dock gudstjänstmusiken mest som en blandning av spirituals, anglosaxiska hymner och diverse europeisk klassisk musik. Musikformen som vi i dag känner som gospel kom inte att börja utvecklas och formas förrän under 1920- och 30-talet, då i svarta nordamerikanska ghetton som i Chicagos West and South Side. Den religösa hungern samt bristen på svarta kyrkor i Chicago fick tidigt till följd att en rad kyrkor snabbt kom att växa upp varav vissa inte var större till storleken än verandan av ett hus. En annan starkt bidragande orsak till kyrkornas uppkomst var även den Amerikanska depressionen som med sin början 1929 förvärrade den ekonomiska och sociala situationen för alla medborgare, men svarta i synnerhet. Detta i sin tur resulterade i att många fann tröst och stöd i religionen och musiken. I inflyttningens kölvatten inleddes under 1920-talet således en stark och expansiv gospel- och kyrkorörelse med fäste i Chicago. Det första fröet till vad som skulle bli ett vibrerande gospelsamhälle planterades 1917 när Rev. William Roberts startade upp Chicagos första församling med s.k. Sanctified singing. Trenden spred sig snart och en ung, nyfrälst blues pianist och kompositör vid namn Thomas Andrew Dorsey kom tidigt att stå i fronten av det nya expanderande gospelsamhället.
Thomas A. Dorsey's, Pilgrim Baptist Church, Chicago IL (foto: David Persson) Dorsey insåg tidigt att kyrkans musik behövde genomgå en förändring för att kunna nå ut till den tidens människor. Genom att kombinera gospelns glädjebudskap med bluesens hårdsvängande rytmer lyckades Dorsey skapa en ny musikform, gospel/bluesen som så småningom kom att sprida sig som en löpeld genom Chicagos svarta kyrkor. Till en början fick han dock kämpa hårt i kyrkorna för att etablera, vad många kallade för "djävulens musik", men efter enträget arbete och framförallt en passionerade övertygelse började så hans arbete ge frukt. Framförallt lyckades Dorsey locka till sig klubbesökaren som i normala fall mestadels lyssnade på jazz och blues och som haft få eller inga tankar på att sätta sin fot i kyrkan. Med sin hemkyrka, Pilgrim Baptist Church som bas, lyckades han tillsammans med kompanjonerna Sallie Martin och Theodore R. Frye skapa ett vibrerande musiksamhälle där Dorsey's turnerande grupp av gospel musiker utgjorde navet i rörelsen. Ledaren för vad som hade kommit att kallas för "Chicago School of Gospel" blev självfallet Dorsey, som utgjorde en stark inspirationskälla musikaliskt som andligt. I de nystartade församlingarnas kölvatten startades hela tiden flertalet nya körer vilka kom att tillförda musikalisk energi till kyrkorna och dess medlemmar. Under sin tid som musical director i Pilgrim Baptist Church kom Dorsey även att ägna mycket tid till att inspirera och lära upp andra körer, sångare och musiker. En av hans främsta elever under 30-talet var den då unge James Cleveland som så småningom kom att bli lika legendarisk som sin mentor Dorsey själv.
Thomas A. Dorsey's legendariska Pilgrim Baptist Church (3301 S. Indiana Ave) så som man finner den idag. Pilgrim utgjorde från slutet av 1920-talet och i några decennier framåt navet i vad som kom att kallas Chicago School of Gospel Music. Dorsey själv blev 1932 musical director i Pilgrim och behöll det jobbet fram till hans pensionering. (foto: David Persson) 1921 hade the National Baptist Convention formellt tagit upp och accepterat gospeln som musikform. I och med att Chicago var NBCs musikaliska center blev staden således än mer ett center för gospelns utveckling. I mitten av 1940-talet hade gospelmusiken spridit sig ordentligt över hela USA, och det var numera så gott som omöjligt att undvika gospeln inom de svarta församlingarna. I numera klassiska Chicago kyrkor som First Church of Deliverance, Pilgrim Baptist Church, Metropolitan Community Church och Greater Salem Baptist Church frodades gospelmusiken i en rik flora av körer och musiker. Tillsammans med flertalet körer, karismatiska pastorer samt Frye och Martin lyckades Dorsey lägga ett genuint fundament för ett storslaget och vibrerande gospelsamhälle. Delvis tack vare Dorsey's arbete uppkom så småningom gospelns mest framgångsrika höjdpunkt, perioden mellan 1945 och 1965 som allmänt brukar kännetecknas som the Golden Age of Gospel.
First Church of Deliverance, Chicago IL (foto: David Persson). Årtiondena efter andra världskriget blev till en guldålder för gospel musiken och dess utveckling. Under en tidsperiod av 20 år spreds musiken långt utanför kyrkorna tack vare storsäljande artister och ett ökat kommersiellt intresse för gospeln. I Chicago förde pastorer som Rev. Ralph Goodpasteur, Rev. Clay Evans, Rev. Alvin A. Childs, musiker som Mahalia Jackson, Albertina Walker, the Soul Stirrers mfl, stadens rika gospelarv vidare, och under 1950-talet kunde man finna flertalet av USAs bästa gospelkörer bland Chicagos svarta församlingar. Några av de främsta församlingskörerna var och är fortfarande First Church of Deliverance kör som med sitt sound blev stilbildande för många amerikanska körer under 1950-talet. Ett tecken på dess framstående roll kom 1959 när de medverkade på en skiva med jazz legenden Nat King Cole. First Church hade även en framträdande roll vad gällde implementeringen av Hammondorgeln i gospelmusiken. Kören och kyrkan var nämligen först i USA med att 1939 införa Hammondorgeln som ackompanjemang till församlingens körer och pastorer. Idén kom från First Church's dåvarande musikaliske ledare, kompositören och körledaren Kenneth Morris. En annan ytterst framstående och stilbildande kör är även Fellowship Baptist Church's församlingskör. Under 1950- och 60-talet bestod kören av 200 hundra starka röster under ledning av den legendariske Rev. Clay Evans syster LeDella Reid, och räknades då som en av USA:s främsta gospelkörer. Genom att hålla en hög kvalité på kören, genom strikta och täta övningar, var kören alltid redo att medverka i församlingens radiogudstjänster som sändes över stora delar av USA. Under 1950- och 60-talet hade förövrigt församlingen Fellowship sådana prominenta medlemmar som Sam Cooke, J.J. Farley och Johnnie Taylor i sina medlemsregister.
Salem Baptist Church, Chicago IL (foto: David Persson). Idag håller gospelmusiken fortfarande Chicago i ett starkt grepp. Flertalet klassiska svarta kyrkor återfinns fortfarande på Chicagos sydsida och är minst lika aktiva idag som under gospelns guld period. En av de största är Rev. Jesse Jackson´s hemförsamling Salem Baptist Church under ledning av Rev. James T. Meeks. Salem är med sina 14 000 medlemmar, sitt intensiva musikliv och många gudstjänster (vissa TV sända) en av de mest expansiva svarta kyrkorna i Chicago. Efter att ha expanderat kraftigt under senare år ligger således Salem nu i startgroparna för att bygga en helt ny kyrka som kommer att ersätta den gamla. Chicago är även hemvist för ett knippe större gospelartister som exempelvis Rickey Dillard, Rev. Clay Evans och Rev. Jessy Dixon bara för att nämna några. Staden Chicago har även dragit sitt strå till stacken för att stödja dess musikaliska historia genom att sedan några år tillbaka arrangera en i juni återkommande gospelfestival med lokala och nationella framträdanden. Ta gärna kontakt via email om du är intresserad av adresser och mera info beträffande svarta kyrkor i Chicago. Annars hänvisar jag även till tidningen Chicago Underground och länken nedan som tillhandahåller en bra lista över svarta kyrkor. På sidan finner man även en hel del annan info om t.ex. nattklubbar, musikklubbar, konserter, festivaler, museer och utställningar etc. http://www.underground-chicago.com/churches.htm Links: [Gospel Music Workshop of America] [Roy Ayers] [Albert Collins] [Klaus Doldingers Passport] [Grant Green] [Maceo Parker] [Fender Rhodes] [Hammond Organ] [Wurlitzer Electric Piano] [Roots of Music in Chicago] [Spirituals - the Roots of Gospel Music] [Gästbok] [Länkar] [Om denna sida] [Hem] [Maila Dr. Blues] |
||
