Albert Collins

-the master of the telecaster-

1932 - 1993

Han har ofta kallats världens svängigaste bluesgitarrist - the Master of the Telecaster, Mr. Albert Collins. Med sitt pålitliga, feta och stundtals bitska gitarrsound har han för evigt skrivit in sig i musikhistorien som en av de absolut coolaste och mest hängivna blues gitarristerna världen någonsin skådat.

Albert Collins föddes den 1 oktober 1932 i Houston, Texas. Hans föräldrar var lantbrukare och den unge Albert fick i unga år börja hjälpa till hemma. Han kom tidigt i kontakt med musiken, och hans första gitarrhjältar blev kusinen Lightnin´Hopkins och den numera legendariske gitarristen och sångaren John Lee Hooker. 1941 flyttade familjen Collins till Alberts födelsestad Houston där han kom att sluta skolan efter tionde klass. Från början var han egentligen mest intresserad utav orgeln och pianot men fann snart ett betydligt större intresse i gitarren som han hade börjat praktisera i den lokala kyrkan. Riktigt seriös blev han med sitt gitarrspel då han i början av 50-talet började turnera de små svarta juke jointsen i Houston's svarta områden. 1952 bildade han bildade sin första grupp, Albert Collins & The Rythm Rockers där bland annat musiker som Eddie "Guitar Slim" Jones (vo, el-g) och "Little" Milton Campbell (vo, el-g) ingick.

Hans första inspelning, The Freeze etablerade kom att honom som en av bluesens stora gitarrister och hans coola och stundtals bitska gitarrsound gav för evigt hans karriär ett permanent kännetecken. Under 60-talet spelade han in för ett antal små oberoende skivbolag som Kangaroo, Great Scott och TCF Hall. Många av hans låtar fick småcoola titlar som, Frosty, Sno-cone och Defrost. Tillsammans med sitt band turnerade de med artister som gitarristen Albert King, sångaren Little Richard och gitarristen och munspelaren Jimmy Reed. 1965 upplöste dock Albert sin grupp och bosatte sig i Kansas City. Han var dock fortfarande musikaliskt aktiv och spelade med legendariska musiker som jazz-gitarristen Wes Montgomery och hammondorganisten Jimmy McGriff. 1968 blev han övertalad utav Bob Hite i bluesbandet Canned Heat att flytta till Carlifornien där Hite hade ordnat ett skivkontrakt med Imperial Recordings. Albert gjorde tre Lp-skivor för bolaget med Hite som producent och började samtidigt att flitigt turnera USAs västkust där han bl a spelade med gitarristen Robert Cray. Hans tid på den amerikanska västkusten resulterade i att han starkt kom att influera en helt ny generation utav bluesgitarrister som bl a Robert Cray och Joe Louis Walker.

Från 1972 till 1978 drog Collins ner på musiken och det hektiska turnélivet och gjorde inte några nya skivinspelningar under dessa år. Det gick till och med så långt att han mellan 1974 och 75 inte spelade överhuvudtaget. Istället tog han jobb som byggnadsarbetare och kom bland annat att arbeta med Neil Dimonds hus. Efter påtryckningar från sin fru Gwen Collins, som ansåg att han återigen borde bege sig in i musikbranschen, tog han slutligen upp sin musikaliska karriär i slutet av 70-talet.

the Master of the Telecaster, live i London 1989

1978 fick Albert kontrakt med ett av USAs största skivbolag för blues, det Chicago baserade Alligator Records. Åren med Alligator, där han kompades utav sin grupp the Icebreakers, resulterade i några av hans bästa utgivningar med verkligen helgjuten musik. Detta genererade snart till att placera honom som en av de största inom det internationella blues samhället. Många av hans inspelningar för Alligator blev även nominerade för en grammis. Men det var inte förrän 1985 då han spelade in plattan Showdown tillsammans med Robert Cray och Johnny Copeland som han började få den respekt och det erkänande som han så länge gjort sig förtjänt av. 1991 bytte han så skivbolag till det Virgin ägda bolaget Pointblank där han kom spela in flertalet genuina plattor. Han medverkade även 1992 tillsammans med B.B King på Gary Moores album "After Hours". Samarbetet med Moore ledde till att han blev gästartist på Moores världsturné 1993, samt kom att medverkade på Moore's live skiva "Blues Alive" inspelad under Moores turné. Collins har även medverkat på ett av jazz saxofonisten Branford Marsalis album där han bland annat rappade. 1993 släppte Collins samlingsalbumet "Collins Mix - the Best of "som inkluderade flertalet gästmusiker, bl.a de goda vännerna Gary Moore och B.B King , jazz saxofonisten Brandford Marsalis samt munspelaren Kim Wilson från bandet Fabulous Thunderbirds.

När han stod på höjden av sin karriär 1993 fick Albert Collins det dystra beskedet att han led av obotlig levercancer. Han fortsatte dock ända in i det sista att flitigt turnera med sitt band the Icebreakers. De sista spelningarna med the Icebreakers kom att resulterade i skivan, Live 92-93 som kom ut 1995 vilket får sägas vara hans sista alster. Den 25 november 1993, sex månader efter att han blivit diagnostiserad cancer, avled han stilla i sitt hem i Las Vegas, Californien, 61 år gammal.

Albert Collins var en kanske relativt måttlig sångare, men i gengäld en ytterst storartad gitarrist med ett pålitligt och bitskt Fender Telecaster sound. Med sitt säreget originella och funkiga gitarrsound etablerade Albert Collins sig tidigt som en av världens främsta bluesgitarrister tillsammans med kollegor som B.B King, Buddy Guy och Eric Clapton. Mellan 1958 och 1971 spelade han huvudsakligen in instrumental Texasblues influerat utav artister som T-Bone Walker, John Lee Hooker, Lightnin´ Hopkins och diverse jazzartister. Det skulle dock dröja fram till mitten av 1970-talet innan han klev fram till mikrofonen för första gången. Under åren med Alligator utvecklade han dock sin sångröst alltmer efter påtryckningar från bl a sin fru, Gwen Collins och kom slutligen att även bli en riktigt hyfsad sångare. Collins som var en hängiven Fender Telecaster fantast har även blivit belönad av Fender med en egen Fender Telecaster signatur modell.

Diskografi:

The Freeze

Trash Talkin´ 1969

Truckin´With Albert Collins 1969

the Complete Albert Collins 1970

Alive & Cool 1970

There´s Gotta Be a Change 1971

Ice Pickin´ 1978

Frostbite 1980

Frozen Alive 1981

Live In Japan 1983

Showdown - feat Albert Collins, Johnny Copeland, Robert Cray 1985

Cold Snap 1986

Complete Imperial Recordings 1991

Iceman 1991

Albert Collins 1991

Collins Mix - the Best of 1993

Don´t Loose Your Cool 1995

Albert Collins Live 1995

Live 92 - 93 1995

Deluxe Edition 1997

Molten Ice (inspelad live 1973 i Toronto) 1998

Barrelhouse Live (inspelad live i Holland)

the Hot Cool Sound of Albert Collins (inspelad live 1973 i Toronto)

Love Can Be Anywhere (Even In a Guitar)

Rockin´ With the Iceman

Länkar:

Albert Collins at Alligator Records

Albert Collins Fender Telecaster signatur modell