Carl-Johan Norberg						98-01-15
Sturevägen 2
137 34  Västerhaninge

						Riksidrottsnämnden
			                                                            Idrottens hus
						Farsta




Ytterligare kompletterande inlaga avseende anmälan för brott mot RF:s regler mot doping, 
gällande 650103-1139, Carl-Johan Norberg efter samtal med Henrik Winman 980115
______________________________________________________________________

Avseende de ytterligare rapporter som tydligen utgjort beslutsunderlag finner jag 
det högst anmärkningsvärt att jag inte fått ta del av dessa. Jag borde som "åtalad" 
ha full insyn i utredningsmatrialet, detta har nu uppenbarligen inte varit fallet, och det 
ligger väl närmast till hands att tro att någon form av motvilja alternativt slarv ligger till 
grund för detta hos den först utredande instansen (SSF). Det har jag dock konstaterat 
tidigare och kommenterat i  de andra inlagorna. Skrivelsen daterad 9/11 av Ulf Nordberg 
hänför sig till diverse försök att nå mig per biltelefon, där meddelandet varit detsamma 
i åtminstone tre år, vilket enkelt kan kontrolleras med Comviq för att se när senast 
ändringskoden var aktiverad. Jag har alltså inte planerat något försvårande under 
tre års tid genom ett telefonsvararmeddelande om nu någon skulle tro det. 
Att dessutom styrkelyftsförbundet avstängning avseende skadande av idrottens 
anseende inte är grundat på ett styrelsebeslut utan enbart fattat av ordföranden är 
anmärkningsvärt.
Detta vidimeras av styrelseledamöterna Kenneth Mattsson 031-776 67 18 och 
Ove Eriksson 031-526 909, som ingen av dom varit medvetna om att detta lagts 
till avstängningen av Christer Restrup efter samtal med Willy Candemyr 
(tidigare STF gen.sekr). Candemyr som skrev ut avstängningen avrådde 
bestämt Restrup från att agera som han gjorde men utan resultat. Candemyr 
intygar gärna detta på 08-605 65 22. 


Jag har under det senaste året blivit testad fyra gånger utan några som helst svårigheter, 
och den händelse som ägde rum förra året vid samma tid, vilken Nordberg redogör för i 
sin skrivelse daterad 5/11, var lite speciell då blev jag stickprovstestad två gånger på 
elva dygn! Dr.Georg Boström genomförde ett test  på mig två dagar innan jag åkte till 
Danmark och jag blev testad  tre dagar efter hemkomst.  Dr.Georg Boström kan  
vidimera detta genom telefonsamtal på nummer 08-884626. Förra årets 
novembervistelse i danmark var en ren semesterresa, vilket jag då redogjorde 
för vid samtal per telefon med testpersonalen, jag redogjorde även för att jag 
innan resan blivit testad på Arlanda i närvaro av bla Christer Restrup och 
Dr.Georg Boström inför VM i styrkelyft i Salzburg 96. Att sedan tycka att jag försvårade 
provtagningen verkar lite märkligt. Det vore väl konstigt om jag hade hunnit använda 
mig av några otillåtna medel och inte detta skulle upptäckts inom ramen för dessa få dygn. 
Samma resonemang kan sägas gälla detta år, jag blev testad den 14/12 stickprovsvis med 
riktad kontroll och blir trots detta avstängd den 22/12 för bristande samarbete eller försvårande. 
Det är uppenbarligen inte det stora antalet kontroller som är intressant, och att jag klarar dem. 
Det är något annat. Då nu inte Ulf Nordberg är den enda personen som genomför dopingtester 
på mig så verkar det underligt att dra slutsatser som att jag utstuderat försvinner. Det vore 
kanske bra om de centralt begärda kontrollerna matchades med de av förbundet genomförda.

Allt vidare som Ulf Nordberg anför om avtal med Najaden osv. får stå helt för honom.
Vi i KFIF är väl de lyftare som genomgår flest tester och ingen har någonsin nekat till någon kontroll. 
Om gymets inställning som affärsdrivande verksamhet är en annan än vad som är praxis, så är det 
helt utan vår förskyllan. Vid det förra besöket RF hade på gymet, så klargjorde gymägaren att detta 
inte kunde fortsätta om patrullens uppträdande inte var godtagbart, vilket han även senare diskuterat 
med Håkan Nyberg.
Patrullens närvaro ger en negativ klang oavsett om syftet är gott, när sedan patrullen dessutom 
agerar som om den känner sig som "elaka poliser" så blir det inte bra,  den medelålders damen 
uppfattar blotta närvaron av en dopingpatrull som att detta måste bero på att det finns ett problem. 
Om sedan testpatrullen även agerar som elaka poliser blir det som lätt förstås inte så trevligt, 
dessa faktorer är gymägarens åsikter, inte KFIF:s eller undertecknads. Vi föreslog från föreningen
att om de antingen låter bli att presentera sig och bara säger att de söker person A eller B och sedan 
låter en person gå in och hämta den/de som söks borde problemet vara löst, ett annat alternativ som vi 
föreslog, var att helt enkelt erlägga träningsavgiften och sedan gå in, det borde väl ändå vara en ringa 
kostnad i sammanhanget. Ett annat alternativ som vi föreslog var att de kunde ju vänta på parkeingen, 
utan att överhuvudtaget säga till någon, då skulle ju alla tveksamheter undanröjas, för att sedan kalla 
den de önskar när de får syn på vederbörande. Dessa förslag lämnades av Peter Lindberg, Borris 
Johnssonoch undertecknad i samband med en Doping kontroll inför bänk VM i Silkeborg 96, elva 
dygn efter förra kontrollen, på Älvsjö sjukhem till Birgitta Andersson vilken uppenbarligen inte tagit 
fasta på förslagen.

Ulf Nordberg och jag har träffats en gång, det var i samband med att jag(ansvarig) och KFIF arrangerade 
SM i bänkpress och Ulf Nordberg var testansvarig. Vi råkade i gräl om att han inte ansåg att det var det 
viktigaste att testa segraren i varje klass något som jag försökte framhålla vikten av. Han ansåg inte 
att det var det primära, utan ansåg slumpvalet(godtycket) vara det viktiga, han tyckte att hans rätt att 
välja testpersoner var det viktigaste. Jag ansåg att han var där för sporten och inte tvärtom. Denna 
diskussion utmynnade hursomhelst i att jag blev inkallad på dopingtest slumpvis(2:a i klassen), 
medan vinnarna i klasserna ovanför inte blev testade, en av dom har sedemera blivit avstängd 
vid första efterföljande testtillfälle.

Att sedan det numera är kutym att göra hembesök enligt senaste numret av Svensk- idrott kan 
omöjligt vara ett skäl till att smyga runt på villa tomter. Att det var Joakim Norberg som 
Ulf Nordberg träffade på Najaden torde väl vara ställt utom tvivel, det skiljer 27 kilo i 
kroppsvikt mellan oss, och eftersom  Ulf Nordberg uttalar sig i övrigt om träningsstatus 
och uppladdningar etc. så verkar det svårt att förstå hans tveksamhet. Att det vid 
Nordbergs besök på PRO-GYM inte fanns något liv är fel. Det var vid det tillfället 
fullt med folk och två tävlande från KFIF fanns på platsen, Jan Ohnslätt och Tony 
Johansson. Att sedan inte Nordberg blev insäppt pga uppträdande kan vidare intygas 
av gymägaren genom att helt enkelt ringa och fråga honom. 


Att jag vistas mycket i Danmark beror på att jag dels har min mor boende där, 
och att jag till och från har uppdrag på Hard Rock Café Köpenhamn. I båda 
Ulf Nordbergs långa rapporter ges stort utrymme åt "personliga reflexioner" 
vilket åtminstone för mitt vidkommande verkar lite pretentiöst, det måste 
rimligen vara fakta som styr och inte reflexioner. Det verkar underligt att 
Ulf Nordbergs känslor och vad han tycker överhuvudtaget skall vara med 
i en seriös rapportering av detta slag, det verkar som avslutningarna på 
rapporterna är en smula vinklade. 


I det fax som Ulf Nordberg skickat till Christer Restrup med ingressen
"Hej Christer" så uttrycker Ulf Nordberg önskemål om att få sin adress och sitt 
telefonnummer neutraliserat eftersom ärendet tagit en så olustig vändning, 
vilken var den förväntade vändningen? Detta verkar vara ett underligt beteende. 
Har man gott samvete så har man inget att oroa sig för, det är en gammal fin devis 
som inte verkar ha slagit igenom riktigt. Vad som är mer tveksamt är varför 
Nordberg vill försvinna ur utredningen, möjligen bedömer han att det föreligger 
någon form av hotbild på honom, vilket säger mer om honom än om hotbilden, 
eller så har han dåligt samvete för något.  Nordberg säger vidare att jag 
"faktiskt fick vetskap" om att jag var sökt av honom? Precis som beskrivits i 
mina andra inlagor var Nordberg överlägsen och otrevlig mot min fru och 
presenterade varken sig eller ärendet. Desutom lämnades den förslutna 
kallelsen till min fru 4/11 och som tidigare beskrivits har vi inte för vana att 
öppna varandras post. Det var alltså vid vårt telefonsamtal som för övrigt 
inleddes med att Nordberg uttryckte att han inte trodde att jag var i Danmark, 
som jag först fick veta att jag om fyrtio minuter skulle vara i Västertorpshallen. 
Min fru har alltså inte meddelat mig någon kallelse och definitivt inte utställt 
några löften till främmande karlar på farstubron som dessutom inte presenterar sig.


Väster-Haninge som ovan

Carl-j Norberg