Ano de la toro ferrocio 1997.

Det tog sin begynnelse när han kom som ett yrväder med ett höganäs krus i handen, 
tiden var kommen för ett DM i Stockholm. Vår sammanslutning hade sedan ett tag 
tillbaka homogeniserat sig i en avsiktlig konsolideringsprcess som till en följd av 
olika personers svårighet att anpassa sig till den anda och sammanhållning som 
varit vårt signum och så skall förbli. En ande av gemenskap och vänlighet hade 
åter blivit det adelsmärke under vilket vi alla sorterade, utom Danne Rayo vars 
sociala bollsinne gör honom ett smul vrång, men han vill ju väl och det är det som 
gills i längden. Dock likt sagans galler är ju vår enda fruktan att himmelen skall falla 
ned över våra huvuden, och därigenom åstadkomma svårigheter att bänkpressa 200 kilo.
Denna himmel kan ju liknas vid den omvärld vi lever i och det var där tjurens år 1997 kom 
att utspela sig till stora delar.

Dm tävlingarna arrangerades av SPIF vilka inte har den minsta känsla för hur man skall 
arrangera en tävling, följaktligen vimlade det av skrikande ungar och andra sinneshöjande 
verksamheter som gjorde att det hela mest liknade ett gycklarspel från Kivik, det som 
fattades var bara kast med liten dvärg. Vår lättaste deltagare John Andersson tog sin 
efterlängtade DM titel och började omedelbart orera om SM guldet som i princip var bärgat. 
Stefan Friberg kunde trots svårartade sjukdomar som närmast var av arten farliga för 
mänsklighetens existens, göra ett bejublat deltagande och erövra en femteplats strax före 
klubbkamraten Ulf Nylander som rymt ifrån radhuset och olovligen tagit sig till Dm tävlingarna.

Klass 90, det blå bandet mönstrade två deltagare från KFIF
där Mika som vanligt lyckats hitta en förkommen magsjukebacill och svälja densamma i 
syfte att undvika kvalresultat. Vår lysande stjärna Nezelius for som Halebop över Dm 
himmelen och stuvade om ordentligt i klubbrekordtabellen, där det numera är lättare 
att sätta svenska rekord än att ändra i densamma. Janne Ohnslätt vibrerade runt och 
närmade sig resultat som talade om att ett kval inte är så långt borta. Den gamle och 
havet är ett gammalt sätt att beskriva gamle Haaaaans som inte fick den rätta gnistan 
trots att det kändes lätt och dessutom såg lätt ut på videon.


TC-Hammer den kände styrkelyftaren från Tuvvägen kom att dominera sin klass och 
gjorde därmed utfästelser om kommande stordåd,  svårt är att säga om det är bra 
eller dåligt att tillhöra en samling individer som är så bra inom sitt gebit, varhelst annars 
skulle TC redan var den lysande stjärnan, medan han i sin nuvarande belägenhet agerar 
som den trogne kämpen i kollektivet vilket verkligen är värt att benämna, en föredömlig 
medlem i alla avseenden, bra Tommy! Du är ett föredöme!
Greven förtjänar ingen större notis i det att hans ansträngningar och träningsinsatser i stort 
begränsade sig till ditresan, men som den gudomlige talang han nu är så var det hela som 
vanligt en formalitet. 

DM i bänkpess arrangerades även det av SPIF som faktiskt senare skulle bevisa att det är 
möjligt att göra helt urusla arrangemang trots att man anstränger sig för motsatsen. 
Dessa bänktävlingar kom att bli ett enklare triumftåg där KFIF stod obestridda där man 
så önskade, detta är ingen gynnsam utveckling då denna dominans tar udden av 
tävlingsmomentet, men det är ju inte lätt att vara ödmjuk osv. 

Lag SM i bänkpress gick  av stapeln i Solna inomhuscentrum där 
ett vimsigare arrangemang aldrig skådats eller kanske för övrigt inte alls. 
Hur som haver så var det första och enda gången i historien som en klubb kunde 
deltaga i en lag-SM final med två lag och dessutom komma etta respektive tvåa. 
resultaten var inte så speciellt märkvärdiga men den stora bredden gör att det inte 
spelar någon större roll huruvida någon eller några fallerar en smula.

Stadsmatchen som var den sista i tyngdlyftningsförbundetsregi som det skulle visa 
sig gick av stapeln i Helsingfors och kunde ganska säkert bärgas hem av 
Stockholm eller KFIF om man nu önskar uttrycka det på det viset.

Sm i styrkelyft hade detta år förlagts till Eskilstuna och var ett bra arrangemang där 
John Andersson faktiskt in i det sista förvånade omgivningen med att kämpa om guldmedaljen, 
tyvärr även denna gång så drog Jompa det korta strået vilket förhoppningsvis bara gör 
honom än mer sugen att till sist vinna sitt efterlängtade SM guld. I klas 90-kilo kom Ola 
och såg på de andra därefter så segrade han helt enkelt, med en fullständig 
överlägsenhet och en iskall kyla så var det egentligen aldrig någon tävling därtill var han 
helt enkelt för bra. I klass 100 gjorde deltagarna sina åligganden efter förutsättningar och 
därmed jämt. Peter Warberg vår outslitlige kämpe som biter ihop år efter år fick nu 
äntligen lite betalning för mödan och gjorde en helgjuten tävlingsinats för första gången 
på en större tävling, GRATTIS! Nu gäller medalj nästa gång. Vad CJN pysslade med är 
glömt och begravet men för historiens skull skall väl sägas att ett av tidernas mest 
givna SM tecken skänktes bort i ett anfall av dumhet, detta kombinerat med ett svenkt rekord. 
Sent skall visst syndaren vakna. 

Sm i bänkpress var en festlig historia där fröjd och gamman stod högt i tak och 
som sotarn sa "Hej hej allihopa" Tävlingen som sådan var urusel och endast 
några duvor och en vilsen pensionär  kunde uppbringas som publik. 
Ola vann 90:an  ett antal andra medaljer skördades, Lindberg höll manuset upp 
och ned och och slapp därmed sitt tredje raka. Friberg var dödssjuk men återuppstod 
mer eller mindre och var till och med nära att vinna sin klass.

En het sommar då vi slöt en ohelig allians med de gamla gudarna i väster. 
Åke Bohlins ande svävade över oss alla och den gamle Harley åkaren Mascot 
gjorde sin entré i huvudstaden, mycken glädje kamratskap och annat gott kom 
av den sommaren som för klubbens vidkommande var mycket bra. 
Nyrekryteringen kom igång igen och namn som Darryl Perreira och Marko Suraniemi
kommer med all säkerhet att låta tala om sig i fortsättningen. 
Det är nu lusten att skriva om tävlingar helt förvinner. EM i bänk var för klubben ett 
bra arrangemang där Lindberg tog ett silver och Ola en fjärdeplats. 
Men vad som hände utanför flaket hamnade i minnet för alltid, detta var det 
tillfälle då STF sedemera SSF och KFIF inte längre kunde acceptera varandra, 
skälen må vara många och olika, dock kan aldrig individer behandlas 
såsom SSF visat att de anser vara rätt, något som de ytterligare 
tydliggjorde under bänk VM i November. 


Hösten innebar en förkortad säsong som gick ut på att fastställa indelning till 
seriesystemet inför den första hela säsongen i SSF regi. Här tar  den historia 
som jag av trötthetsskäl inte en gång till vill redogöra för, denna korta säsong 
blev detta till trots den absolut jobbigaste föreningen varit med om i modern tid. 
Att årets berättelse inte är skriven i dur kan ses som ett utslag av den stämning 
som präglat vårt samröre med SSF. Dessa individer vars begär efter 
självuppfyllelse tycks överskugga allt annat har verkligen gjort sitt bästa för att 
sabotera för oss och den verksamhet vi bedriver. Deras totala oförståelse för 
den typ av gruppdynamik vi alla strävar efter att uppnå är häpnadsväckande.
Detta krig tär hårt på kraft och själ men är som det verkar helt oundvikligt om inte 
allting skall gå under. Tvedräkt och split är två hydror som tycks svåra att förgöra, 
vi har  nått framgång genom ett idogt arbete med förtroenden och tillit kombinerat med
ömsesidigt givande och tagande. Detta samt vårt honnörsord lojalitet är det som 
bygger framgång oavsett vilken verksamhet som bedrivs. Att inte den lustiga 
raljanta tonen återfinns i årets skrift beror på att krafterna tycks åtgå till 
förbundsangelägenheter, vi måste laga taket först för det duger inte att bara ställa 
ut fler hinkar för att samla upp vattnet. Vi har visat under detta år att vi kan besegra 
vilka problem som helst och att vi är villiga att kämpa för det vi tror på.

Dessa insatser kommer att belönas till sist det är fullt klart, det är vi som är 
svenskt styrkelyft och vi närmar oss den tid då det är dags att skörda frukten 
av vår möda, ett jättetack till alla i sektionen för att jag fått vara med i detta 
gäng ytterligare ett år.
Och den ljusnande framtid är verkligen vår!

Numera tyngd av ett tangentbord

CJN