Detta år som skulle bli en blandad upplevelse för klubbens medlemmar i
styrkelyftsektionen inleddes som brukligt är med ett DM där KFIF firade triumfer av
såsom brukligt är av grandios karaktär, den lysande stjärnan som tändes bland andra var
Ola Nezelius vars storhet som styrkelyftare aldrig sedemera varit föremål för diskussion.
I och med denna tävling vann KFIF elitserien och belade därmed en plats i Lag-SM
finalen, något som skulle det visa sig inte vara helt förenligt med klubbkänslan och den
vi anda som alltid präglat sektionen.

HÄRNAD MOT ÖSTERLAND.....

Följde som vanligt den på följande helgen där det bland bra och helgjutna insatser bör
omnämnas ett passerande genom den magiska vallen 700, av vår käre sekreterare i
föreningen som till allmän glädje och förnöjelse gjorde hela 50 kilo mer än på DM
tävlingen helgen innan. Den stora drabbningen vanns av Helsingfors till stor förtret för
oss alla supporters som var där för att heja på våra deltagande lyftare.

MANDOM, MOD OCH MORSKE MÄN

Så var det återigen dags för ett SM i styrkelyft, där våra deltagare förberett sig på ett för
styrkelyftare gynnsamt sätt genom undvikande av källarsvala maltdrycker och ett i
övrigt osunt leverne, kort sagt bra.
Först ut var som brukligt Fårfrillski Andersson som med en okardad ullkalufs tog nya
lärdomar om hur det skall gå till i förberedelse skedet, John har nu gjort så mycket
misstag i samband med stortävlingar att om han lärt något av varje misstag så kommer
han snart att lyckas, och det tror jag att han gör, han borde snart vara fullärd ty en hög
position i livet är något som vi uppnår genom den tapperhet som gör att vi kan uppleva
nederlag med elegans och värdighet. Kämpa på gamle trotjänare!

I klassen för det blå bandet deltog DanielRayo och Ola Nezelius vilka båda förberett sig
på det bästa av sätt, en sammanbiten Göteborgare var den ende i landet som kunde
betvinga de båda furierna i blågult. Detta belönades med en silvermedalj för Ola
respektive en bronsmedalj för Danne vilket måste betecknas som en mycket fin
prestation.

Den för klubben vardande grundklassen 100 bevistades av Óden gamle med lindorna och
Tommy Karlsson, där den gamle bruten av gikt och ålderdom kämpade en fruklös kamp
mot en på västkusten övermäktig gravitation.
Den av blodtörst sporrade yngre förmågan syntes outröttlig i sin jakt på sin äldre
kollegas blod, och med en bärsärk som ej skådats sedan vildoxar syntes i Göingetrakten
drogs marklyft som som fullkomligt krossade den gamle. Vad gäller medaljerna i den
klassen så var det fint sällskap, så Tommy och Hasse kan vara väl så nöjda med sina
insatser.

Där man hamnar om man inte kan hålla sig under tresiffrigt är klass 110, där CJN vann,
och Peter Warberg i likhet med sin träningskamrat Fårhuvudet, i samband med större
tävlingar grips av svårmod och misströstan, aldrig så mycket styrka och muskler till trots
fann sig själen ännu en gång spela det nesliga spratt som gör alla bra och lyckliga känlor
försvunna. Men i likhet med John är även Peter trägen och kommer till sist att vinna,
både över sig själv och motståndarna.

Vår käre elefant!

Den anstormning av beslutsamhet som rymdes i en kropp som bara vägde 117 kilo,
hade förmodigen kunnat flytta vadhelst som lagts inför honom ,han hade nämligen ingen
som helst avsikt att förlora ännu en gång.
De övriga deltagarna i klassen hade bara att begrunda och beundra den förmodligen
största talangen svensk kraftsport någonsin haft.
När han inför sin andra bänkpress börjar att morra då visste alla vad klockan var slagen,
och som den slog.

KÄRLEKSSEMESTERN...

Belöningen för de SM tecken som CJN och Greven erövrat var en kärlekssemester till
det förlovade landet Ungern ,där möerna syntes oändligt sköna, jorden och myllan voro
bördig och en Big Mac kostade 10 spänn. Envigen som utspelade sig i en arena ,som till
temperatur voro påfallande lik den dit okristna människor vid sin död söka sin boning, var
av blandad kvalite. De våra gjorde sin plikt för fäderneslandet trots den okristna värmen
och fick därmed sig nöja. Tiden för övrigt bedrevs under allmän fröjd och gamman där
kärlekens gudinna synets lysa med outröttlig låga över fäderneslandets representant i
125 kilos klassen. Han funno sin lycka båd här och där, varhelst han begav sig och fort
gick det också.

ÖVERKROPP...

Gevalia är det latinska namnet på den stad till vilken Bänk SM blivt förlagt,
denna tävling som växt till en mastodont historia kan sägas vara ett tragiskt minnesmärke
i föreningens historia ,där en tidigare homogen gruppering finner tvedräkt till men för
framtida utveckling. Människan har inte bara ett stort ansvar för det hon säger utan även
för det hon låter bli att säga.
Nåväl till glädje för föreningen var de medaljer som erövrades genom Stefan Friberg
,Rickard Ekelund, Greven och Borris Johnsson som vann klass 125 och dessutom satte
nytt svenskt rekord i klassen. Till klubben kom efter dessa tävlingar ett antal lyftare ifrån
Gubbängens AK vilka önskade representera KFIF framledes, då detta inte syntes vålla
några problem, bifölls denna önskan dessa enär de lovordade att själva administrera den
gren ,dvs bänkpress där de i huvudsak bedrev sin verksamhet. Hur nu utfallet blevo är
en annan historia.

Till österns väldiga stäpper fann sig Borris Johnsson och Peter Lindberg uttagna att
deltaga i EM i den forna svenskbygden Novgorod, resultatet av denna färd i österled
blev ett silver och ett brons vilket får betecknas som ett gott resultat.

UPPEHÅLL...

Sommaren visade sig från sin skira sida och gav båd värme och vilsamhet något som
tyvärr gjorde sig påmint när säsongen drog igång i september månad. Nu hade den
grasserande tvedräkten tagit verksamheten i besittning vilket gjorde att det inte gick att
skicka något lag till den lag SM final som var förlagd till denna omgång. Denna hydra vars
huvuden alltid tycks växa ut igen oavsett om man kommit till en konscens med
densamma, kommer så sakteliga att omintetgöra verksamheten om inte de medlemmar
som finns däri står upp och säger vad de tycker, alternativt att de som tycker en massa
och inte säger det till den det berör helt enkelt slutar inom sektionen.

SLUTORDET

De tävlingar som bedrivits under hösten har alla haft samma deprimerande signum, där
småsinthet och egoism varit de märken vilka kunnat utläsas, dock har den idrottsliga
verksamheten sådan hög kvalité att det räckte till att sätta nya lagrekord vinna elitserien
kvala till SM etc.
Detta är nu inte det som kommer att räknas när historien skall skrivas, den viktigaste
färden man kan företa är när man går en annan människa tillmötes halva vägen, ett förlåt är
det som kommer närmast till hands när man finner sig förorättad.

Detta mina vänner är den blandade historien om råttans år vilket vid gud äntligen är till
ända ,låt oss nu alla hjälpas åt att återskapa den känsla och vi anda som varit det
framgångsrecept på vilket vi byggde denna verksamhet.

Återigen tyngd av en skivstång

Carl J Norberg
Ps tack Stefan Friberg för ett fint engagemang ds