Det här är den femte utgåvan av det klassiska svenska rollspelet från Target Games och den enda riktiga skillnaden är kampanj världen och teknologinivån på vissa
av raserna. Chronopia är en gigantisk stad där det bor lika många raser som det finns stjärnor på himmelen (tyvärr får man bara data om tolv av dem). Där staden är
byggd finns den kända världens största knutpunkt av Ghana-linjer (magiska energikällor) i vars mitt berget Silvertopp är beläget. Det är på det berget som den
mystiske kejsaren har byggt sitt palats, kallat evighetspalatset, varifrån han regerar staden med järnhand.
En annan sak som gör staden annorlunda från andra städer är de stora lirium (en metall som kan laddas med magi) och svartgasgruvorna som stadens dvärgar upptäckt.
Den svarta gasen kan användas som bränsle till luftskeppen, som krut i sabranernas (ett ökenfolk) musköter och muskedunder (väldigt ovanliga så de hotar inte
fantasykänslan) och som bränsle till de eldkastare som används av Kejsarens elit-vakt, det svarta gardet.
Men Kejsaren är inte ohotad i sin position som den mäktigaste mannen i staden, de Hängivna som är ett ondskefullt och grymt folk som använder våld och svartkonst
för att få anhängare till sin gud, Karon. I de Hängivnas armeer finner man allt från demoner och odöda till hjärntvättade människor, alver, dvärgar mm.
En annan maktfaktor i staden är de sju alvhusen som kämpar mot varandra om kontrollen över drogmarknaden, prostitutionen och liknande ljusskygga sysslor bara för
intrigerandets skull (alver lever ju som bekant ett bra tag och blir lätt uttråkade).
Som rollspelare finner du dig själv i mitten av alla intriger och strider mellan de mäktigare personerna i den perverterade staden Chronopia. Och om man tänker på
hur många olika organisationer och religösa kulter det finns i staden så finns det inte mycket rum för lugna stunder.
Min åsikt
Många av de som har spelat de äldre versionerna av Drakar och Demoner är besvikna på den här nyare versionen. De tycker att den enorma staden tar död på lite av
fantasy-känslan men jag håller faktiskt inte med. Jag älskar den nya kampanjvärlden och möjligheterna den erbjuder. Ingenting är för otroligt för att inträffa i det
perverterade lilla stället kallat Chronopia. Där finns Dimalver, dvärgar, människor, högländare, skogsalver, stadsalver, stadstroll, bergstroll, orcher, gobliner och
en jävla massa mer och varje ras har sin egen stadsdel. Det finns stora parker i samma storlek som skogar, träsk, kloaker, hamnar och uppenbrligen ett antal nästan
normala stadsdelar.
OK, så det kanske inte blir så mycket resande i äventyren men det behövs inte heller. Allt finns redan där inom stadsmurarna. Det är en av faktorerna som gör att
rollspelandet blir mer intensivt. Inga mer långa resor som tillåter rollspelarna att slappna av, eftersom det som inte finns att se i Chronopia är inte värt att se
över huvud taget.
En anna sak som jag gillar med spelet är den stora dosen humor som ger spelet den där "skratta och hugg av huvudet"-känslan (men det kan bero på min rollspelsgrupp
som alltid skrattar hysteriskt när blodet börjar forsa). Men långt ifrån alla saker i spelet är att skratta åt, om du vill göra en grav-allvarlig kampanj så finns
det inga hinder. Lämpliga fiender i en sån kampanj är t.ex. de Hängivna, Koth alverna eller Cestoditerna för att nämna några.
För att fatta mig själv kort (kanske lite sent påtänkt men ändå) så är det en välutvecklad kampanjvärld med regler som är lätta att förstå och med en bra variation
av äventyrsuppslag.
5 skallar av 5 möjliga.
