Under 1300-talet ombildades Hansan till ett förbund mellan städer i stället för ett förbund mellan köpmän. På så sätt blev Hansan starkare och rikare.
Under 1300- och 1400-talen dominerade Hansan i stort sett all handel inom Östersjöområdet.
Varje år träffades ledande män från hansestäderna till Hansedagar, där man tog beslut i gemensamma frågor.
Trots att Hansestäderna sammanslöt sig för att främja handeln utvecklades de med tiden till en politisk makt i Nordeuropa som även var lyckosam i krig. Höjdpunkten var kriget mellan Hansan och Waldemar IV av Danmark 1368 till 1370. Militanta åtgärder hjälpte Hansan att genomföra ekonomiska mål när förhandlingar eller handelsbojkott tjänade ingenting till.
Lübeck
Lübecks historia och Lübecks växt är oskiljaktig förenad med den ledande roll staden spelade i Hansan.
Ytterligare etapper är uppkomsten av den tyska köpmans bosättningen i Novgorod i slutet av 1100-talet och det första kontraktet mellan Lübeck och Hamburg omkring 1230. Så småningom följde köpmän från de nybyggda städerna vid den slaviska östersjökusten hansans sammanslutning.
Lübeck som är Västeuropas port till östersjöhandeln, till Skandinavien och Baltikum blommade upp snabbt och blev hansans ledare. Staden höll sin ledande position till upplösningen av förbundet - bland annat på grund av det fördelaktiga läget mellan Nord- och Östersjön och den därmed förknippade ekonomiska betydelsen. Stora bosättningar av Hansan (försäljningsfilialer) bildades i London, Brygge, Bergen och Novgorod. Dessa försäljningsfilialerna förtydligade den geografiska ramen där hansans köpmän sedan mitten av 1200-talet nästan hade handelsmonopolen. På 1400-talet kontaktade den hanseatiska handeln Sydtyskland och Italien till lands. Handeln till sjöss utbreddes till Frankrike, Spanien och Portugal. Nederländerna, engelsmän och sydtyskar gjorde motstånd mot hansans handelsmonopol - sedan mitten av 1300-talet var de framgångsrik.
1630 slutade Lübeck, Hamburg och Bremen ett tätare förbund som i synnerhet skulle bevaka de ekonomiska intressen av Hansan som upplöstes. Ett sista allmänt hansemöte i Lübeck (1669) där nio städer infanns kunde inte återuppliva Hansan. Samhörigheten existerade ändå till 1920 resp. 1937. Hansestaden Lübeck miste självständigheten efter 700 år genom det så kallade Groß-Hamburg-Gesetz (laget om Stor-Hamburg) som utfördes av den nationalsocialistiska regimen. Laget inlemmade staden i den preussiska provinsen Schleswig-Holstein. Strävandet efter kriget att ge Lübeck självständigheten tillbaka - liksom i Hamburg och Bremen - blev utan framgång.
Hamburg
Hamburg växte upp i anslutning till Hammaburg, en gränsfästning som anlades år 811 av Karl den store. 847 tillkom ärkestiftet Hamburg - Bremen, utgångspunkten för den kontinentala missionen på Skandinavien, som lydde under detta ända tills ärkeskiftet i Lund bildades 1104. Hamburg tillhörde Hansan från 1100 - talet, den fick handelsprivilegier 1189 och lydde därefter under grevarna av Holstein, senare under Danmark till 1510, då det blev en fri riksstad. Danmark uppgav dock ej sina överhetsanspråk förrän 1768. Som fri stad inträdde Hamburg i tyska förbundet 1815, i Nordtyska förbundet 1867 och i tyska riket 1871. Sedan 1949 är Hamburg en delstat i Förbundsrepubliken Tyskland. (bra böcker)
Bremen
Bremen blev biskopssäte 787 och senare också en av hansans största handelsstäder. Sverige erhöll Bremen i Westfaliska freden 1648, men redan 1666 blev det på nytt fri riksstad. Staden anslöt sig 1815 till Nordtyska förbundet. (bra böcker)
Bergen och Stockholm
Vid slutet av högmedeltiden var Bergen och Stockholm de två viktigaste handelsstäderna i Norden. Bergen var den äldsta av de två och gick starkt framåt redan på 1100-talet. Stockholm grundades först omkring vid mitten av 1200-talet men utvecklades i gengäld mycket snabbt den följande tiden. Torkad fisk var i bergen den helt dominerande exportvaran. Stockholm fångade genom sitt läge upp utförseln från hela mälardalsregionen med Bergslagen, och här var exporten av järn och koppar särskilt viktig. Samtidigt blev Stockholm exportkanal för det nordliga östersjöområdet med Norrland och Finland. Tyska köpmän fick en stark ställning i de båda städerna. Men medan de i Bergen organiserade sig i ett av de fyra hanseatiska kontoren i Nordeuropa, isolerade från resten av samhället, gled de i Stockholm in i samhället. De stod under svensk rätt, blev borgare i staden och fick säte i dess råd.