Svartlistade frimärken

•  Oskäligt stor utgivning
• "Felaktiga valörer": Valörerna på de utgivna frimärkena måste motsvara något porto vid utgivningstillfället.
• För stort pristillägg på frankeringsvärdet: Ofta vid tillägg som går till välgörenhet eller liknande.
• Frimärkena dras snabbt in: De ska gå att köpa på alla landets postanstalter inom "skälig tid" efter utgivningen.
• Ingen begränsad inköpsnivå till allmänheten: Allmänheten ska kunna köpa skäligt antal av frimärket, så upplagan får inte vara oskäligt låg.
• Landet måste vara ett "riktigt land": Många fantasiländer har givit ut frimärken. Lokalpost är dock undantaget från bestämmelsen om "riktigt land" om de är auktoriserade postfirmor.
• Frimärkena måste vara tandade. Endast frimärken som av misstag utges otandade är acceptabla.

Enligt uppgift driver dessa områden helt lagligt postservice efter avtal med de statliga postverken. Avtalet innebär att områdets frimärken är giltliga för postbefordran, även till utlandet. Dock är områdena ej medlemmar av UPU, vilket innebär att deras frimärken snarare kan betecknas som porto betaltdekaler. Frimärken från dessa områden torde därmed kunna utställashelt lagligt.

1.  Frankotecken måste vara utgivna av en postförvaltning som är medlem av UPU eller godkänd av UPU.
2. Frankotecken måste finnas tillgängliga i tillräckligt antal vid postkontor i utgivningslandet och kunna köpas utan några speciella villkor.
3. Den utgivande postförvaltningen måste förpliktiga sig till postala tjänster i in- och utland motsvarande de försålda frankotecknen.
4. Tillägget på en frimärkssats får inte överstiga 50% av det totala nominalvärdet. Vid enskilda märken ur en sats får tillägget överstiga 50% av nominalvärdet, dock maximalt 100%. Vid block, miniark och utgåvor som endast består av ett märke får tillägget inte överstiga 50% av nominalvärdet.

Undantag från punkterna 2 och 4:
•  Om frankotecknet utges till förmån för en internationell utställning under FIPs patronat eller till förmån för en av nationellt förbund (som är FIP-medlem) godkänd utställning.
• Om frankotecknet utges med anledning av en nationell katastrof och uteslutande säljs genom posten.

1.  Genom denna punkt bortfaller märken från alla fantasiländer och områden utan rätt att utge egna frimärken. Att räkna upp alla dessa områden är en omöjlighet, då nya ständigt tillkommer (dessvärre).
2. Utöver de i punkt 1 angivna områdena borde här ochså drabbas en rad nya stater, vars utgivning sköts av agenter i Liechtenstein (artikeln jag delvis skrivit av är från 1982), och andra skatteparadis samt USA. Bevisföringen är dock svår, för att inte säga omöjlig.
3. Se punkt 1.
4. Denna punkt gäller inte för märken före 1946! De svenska landstormsfrimärkena är alltså godkända. Däremot drabbas den isländska Skálholtserien från 1956.

•  Bland undantagen från bestämmelsen om 50% tillägg finner vi exempelvis Stockholmia -74 och Hafniablocken (1976) som utgavs införutställningar.
• Ett annat exempel på stort tillägg som inte svartlistats är den märken Nederländerna utgav 1953 efter översvämningen.

1. Frankotecken som inte framställts i tillräckliga mängder för att motsvara behovet.
2. Otandade frimärken och block som samtidigt utges tandade. Bestämmelserna gäller även om de otandade och tandade märkena har olika färg. Bestämmelserna gäller inte för märken som av misstag förblivit otandade.
3. Icke officiella särtryck och nytryck av märken och block utan frankaturgiltlighet.
4. Reguljärt utgivna frimärken, block o s v, som av privatpersoner eller föreningar försetts med perforeringar eller övertryck
5. Frankotecken som helt eller till stor del sålts till enskilda personer, firmor eller föreningar (också filatelistiska).

1.  Med tanke på dagens inflationsmässiga utgivningstakt kan man ställa sig frågan om flertalet utgåvor verkligen motsvarar något behov. Vissa utgåvor, exempelvis Europamärken (CEPT) har ibland slutsålts från posten innan alla beställare fått önskad mängd. Det är svårt att hitta exempel på märken som fällts på denna punkt.
2. Punkten trädde i kraft den 1e januari 1968 och gäller utgåvor efter detta datum. Tidigare utgåvor klarar sig.
3. Exempel på märken som faller här är de nytryck som vid ett flertal tillfällen följt med i SFFs Sverigekatalog och Facit, eller de svarttryck som följde med katalogen till Stockholmia -74.
4. Exempelvis de s.k. WASA påtrycken på lilla riksvapnet.
5. Ett flertal länder som säljer genom agenter, eller genom privatpersoner. Regeln gäller dock ej retroaktivt eftersom den norska isbjörnsserien från 1925 klarat sig. Denna serie såldes annars av Roald Amundsen för att finansiera hans Nordpolsflygning.

1.  Överdrivet långa serier av jubileums- eller minnesmärken, som inte motsvarar något frankeringsbehov.
2. För höga nominalvärden, som inte motsvarar något frankeringsbehov.
3. Kopplade utgåvor (ett block, en sats eller ett sällsynt märke får endast köpas tillsammans med ett antal vanliga märken).

1.  Även här borde ett antal nya, såväl som gamla länders utgåvor ha drabbats.
2. Utgåvor som faller under denna punkt tillhör vanligen även punkt 1 ovan.
3. Som "goda" exempel kan nämnas de östtyska spärrvalörerna, som hade låg upplaga och endast fick köpas tillsammans med övriga frimärken i serien. Landets samlare var tvugna att vara anslutna till landets filatelistförbund, och fick även då köpa bara ett mycket begränsat antal.

Till detta är följande att säga:

•  Jurymannen går inte med någon lista på utställningen för att kontrollera vad som är svartlistat eller inte, och något enstaka svartlistat märke ska inte påverka bedömningen, men som följer nedan ska man passa sig för vissa utgåvor som bedöms som generellt svartlistade pga ländernas i övrigt oseriösa utgivningspolitik.

• Sheikdömena var inte svartlistade innan 20 maj 1967 vilket framgår av artikel 3:1. Dock är inte de lagliga utgåvorna mycket bättre, utan bedöms ofta vara "skräp" överlag, varvid poängavdrag kommer som "ett brev på posten". En rekommendation: Undvik alla arabstater. Otandade frimärken var tidigare Ungern mästare på att ge ut. Nu mer, sedan Ungern frångått denna ovana, leder Nordkorea ("Demokratiska" Republiken Korea) denna föga hedervärda liga.

• Ett flertal länder som vräker ut frimärken, men i övrigt varit riktiga länder. Ett gyllene exempel här är Ekvatorialguinea som under en längre tid vräkt ut färgglada lappar, men nu mer bättrat sig. 1975 gav de dock ut 1100 olika frimärken. Andra länder som drabbats av denna regel, under begränsad tid ärPanama och Paraguay. I övrigt kan man ju fråga sig om utgivningsbehovet i de tidigare kommuniststaterna motsvarade behovet. Allra helst Sovjet som vid sidan av av en jättelik frimärksutgivning även gav ut mängder med helsaker. Någon exakt uppgift har jag inte, men säkerligen gav de ut tusentals olika helsaker varje år. ÄvenNordkorea är en jättesyndare på detta område, likaså bör även USA räknas hit. En god regel, om Du samlar motiv; fundera på hur skälig landets utgivning är innan du köper frimärket. Konsultera en frimärkskatalog, eller annan kunnig filatelist om Du är osäker. Vägra köp om landet har en fantasiutgivning. Det vinner Du på, och om någon ska vinna på Ditt samlande är det Du själv och inte samvetslösa hajar, skrupellösa agenter eller profithungriga  postverk.

Allt på denna sida http://hem2.passagen.se/andersom/frim/svart.htm får återges till kollegor och samlarvänner även utan tillstånd från sidans ägare.

Tipsa om denna sida och länka till den från din egen.